En film för nostalgiker
Producenten har uppenbarligen en mycket fin bild i huvudet av en lojal publik som hungrigt men ytterst tålmodigt väntar, årtionde efter årtionde: "Den där filtdocksanimationen, nu måste det väl ändå snart vara dags? Inte? Minst tio år till? Jahapp - då sätter jag på kaffepannan så länge".
"Mumintrollens farliga midsommar" är alltså ett verk i filt och garn, en tv-serie från decennieskiftet 1970/80. Den är gjord av en polsk-österrikisk studio: "På den tiden en av världens största och mest ansedda animationsstudior", skriver entusiasten på hemsidan. Det var alltså 30 år sedan. Det har hänt en del med animationstekniken sedan dess. När hemsidan hänvisar till "seriens hisnande visuella värld" syftar den på att de tvådimensionella filttrollen kan röra på sig och att det förekommer en vulkan som får stillsamma utbrott i orange.
Det är trist att behöva säga det, men "Mumintrollens farliga midsommar" riktar sig mest till kulturnostalgiker. Samma människor som ännu på 1960-talet tyckte att filmkonsten dog när den fick ljud. Samma människor som i filmen personifieras av den buttra Emma, en konservativ kvinna med kvast som tycker att om man inte vet allting om teater vet man ingenting om någonting.
Jag är på intet sätt ute efter att såga mumintrollen i sig, dessa ytterst sympatiska och levnadskloka degklumpar från en annan tid.
Men en annan tid är just vad det är. Den här filmen riktar sig delvis till samma publik som Disneys "Bolt" med premiär en vecka tidigare, och det är som att låta barnen välja mellan en McFeast-meny och bonden Paavos barkbröd. Brödet är säkert nyttigare, men...