En fantasifull, dystopisk skildring av Ryssland 2027

Andrej Komjaga är säkerhetsman i Ryssland år 2027. Han börjar dagen med att låta hänga en adelsman och våldta hans fru, deltar därpå i en bönegudstjänst, censurerar en kommande festkonsert, drogar sig sedan med hjälp av en mycket liten fisk som får simma runt i hans blodsystem (och då ger upphov till sadistiska hallucinationer), tvingar med maffiametoder fifflande tulltjänstemän att betala mutor, flyger till en sierska i Sibirien (och får av henne veta att han ska bli far), besöker landets Härskarinna (och hjälper henne att rekrytera unga män som hon kan lägra) och festar slutligen våldsamt på natten (och bedriver kollektiv otukt under rituella former).

Nyheter • Publicerad 11 februari 2008

När han äntligen somnar kan han som en gång Ivan Denisovitj i Solsjenitsyns berömda roman konstatera att det har varit en ganska bra dag.

Komjaga är den grovhuggne berättaren i Vladimir Sorokins nya roman I det heliga Rysslands tjänst. Också stilen är grovt huggen, snabb, vindlande, våldsam; berättelsen liknar emellanåt mer en film än en roman. Komjaga har en hög ställning i det rike som uppstod när Muren byggdes runt Ryssland (efter Vita varets tid) och landet lierade sig med Kina där alla världens varor numera tillverkas. Stånden är återinförda, alla pass brända och den ortodoxa kyrkan återupprättad.

Annons

För att berätta om denna sköna nya värld konstruerar Sorokin en mängd egenartade ord som han sedan bara kör in i texten och långa stycken läser man utan att begripa ett smack. Det är mycket verkningsfullt.

Den ryska etern är proppfull av lyrik, både avfällingar och smilfinkar läser sina alster. Och Komjaga lyssnar gärna, ja begärligt på de dikter som hyllar eller smädar Härskaren och regimen. I Ryssland har ju alltid poesin varit viktigare för makthavare och allmänhet än i väst. Och Sorokin (och hans svenske översättare Ben Hellman) skojar vilt och framgångsrikt med rimsmidarna. Också rena skitdikter är utsökt dåliga, gjorda med säker hand.

Sorokin är utan tvekan en stor fantasibegåvning och han trycker från första sidan gasen i botten. I sitt hemland har han ställts inför rätta (men friats) och orsakat demonstrationer. I det heliga Ryssland är hans tredje till svenska översatta framtidsroman och i den tecknar han en hypernationalistisk stat där högteknologi mixas med närmast medeltida vidskepelse.

Man anar väl att denna egendomliga blandning tar fasta på tendenser som finns i dagens Ryssland. För egen del har jag svårt att bedöma romanens satiriska räckvidd, jag kan för lite om Putin och kompani. Men de tusen notisinslagen i texten och de våldsamma påhitten är tillräckligt roliga och drastiska i sig.

Dan Sjögren

SAXO

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons