En familj som sprider skräck

Översättningen av Per Holmer är mästerlig. Krigets svallvågor hörs och de många minnesrösterna har inte tystnat och som så ofta hos Hugo Claus är inte våldet långt borta. Miljön är en flamländsk by och i centrum står familjen Metsiers, en familj som de allra flesta har kommentarer kring och synpunkter på. Det är en familj som omges av förakt och fördömanden, samtidigt som många närmar sig gården av med både nyfikenhet och osäkerhet. Det är en kvinna, som är den som härskar som en urmoder, hon både härskar och söndrar, inåt mot resten av familjen och utåt mot det omgivande samhället. Genom att ständigt visa godtycklighet, lynnighet och slipa på stenar av hot och elakheter. Hon är en häxa, som fyller folk med skräck. Hugo Claus vid tiden då han skrev boken, 1947." BORDER="0"Hugo Claus vid tiden då han skrev boken, 1947. En man har av en tillfällighet stannat på gården, han heter Mon och har varit dräng i tjugofem år och har i hemlighet blivit far till Bennie, den efterblivne sonen, som är den gestalt som mycket händer kring. Han drar till sig svårigheter, konflikter och mycket mera, han är med i andjakten tillsammans med två amerikanska soldater, en av dem är kär i Bennies syster Ana, det är bara en liten hake, som visar sig tydligt vid andjakten, Bennie är också kär i Ana. Det är starka och ödesmättade stämningar i de bilder Hugo Claus målar, det är inga färdiga bilder, läsaren måste själv arbeta och delta och skapa helheter i en värld, som är mycket sluten. Inom familjen och de få personer som ges inträde till någon form av samhörighet, där styr ett mycket starkt regelverk och där bestämmer släktband och känslor vilka vägar livet ska ta. Det handlar inte om lämpligheter och anpassningar, det handlar om hot och död. Hugo Claus av modernare datum." BORDER="0"Hugo Claus av modernare datum. Och om handlingar som får oanade, men på ett sätt nödvändiga följder. Den starka bindningen mellan ett fåtal människor skapar omänskliga beteenden och handlingar, där det inte råder någon logik och ingen ordning. Så är det möjligen i ett samhälle, som lever kvar i skuggan efter ett stort krig. I denna trånga och slutna miljö finns det ändå plats för utbrytningar och vattenhål, dottern Ana söker sig bort på olika sätt och bryter och knäcker de hårdaste moraliska linorna och Bennie drömmer om en ljus framtid i den stora staden med sin halvsyster. I det omänskliga och det geometriska mörkret finns det , trots allt en strimma av optimism och framtidshopp, men det som lever starkast kvar efter läsningen är skräckens dramatik och den täta liturgi, som Hugo Claus iscensätter. Bo Bjelvehammar