Annons
Nyheter

En charmig sommarrevy

För fjärde året i rad är det sommarevy på Gislövs Stjärna, ute på Österlen. Och som vanligt är det en lekfull och yster tillställning med massor av charm.
Nyheter • Publicerad 26 juni 2003

Det är svårt att uppfinna revyhjulet om och om igen. Det mesta är gjort, decenniers texter överlappar varandra, alla inspireras av alla och vi skrattar åt samma rädslor, fördomar och vardagsbekymmer som alltid. Mest skrattar vi åt sådant som ligger oss nära - lustiga dialekter hos folket i grannkommunen, myndigheternas iver att sno oss på skattepengar och Postens upplösning i Kassaservice och bensinmackar. Jubileumsrevyn (man firar fyra år...) på Gislövs Stjärna är en nyårsrevy fast på sommaren. Upplägget är klassiskt; sångnummer blandas med sketcher, det dansas i festliga dräkter, publiken engageras och det improviserade blandas med det mer strikt regisserade. Det är egentligen inte särskilt märkvärdigt, mycket känns bekant från förr, en del texter bär inte riktigt - men vad gör det? Stjärnklart lever på sin oemotståndliga charm, entusiasm och spelglädje. Det finns mycket att tycka om och att skratta åt. Sketcherna om svårigheterna att skicka ett packet, den nya märkliga formen av motion; stavgång, brädseglaren som hela tiden blåser åt fel håll och problemet med dålig täckning för mobiltelefonen är lysande. Revyn är familjevänlig och rumsren. Vi slipper de allra värsta sprit- och sexskämten och gycklandet med politiker och annat i omgivningen är ganska harmlöst. Det värsta jag noterade var skämtet: "Vad är det för skillnad mellan Sjöbo och yoghurt? I yoghurt finns levande kultur..." När man åker till Gislövs Stjärna vet man vad som komma skall. De flesta jag pratade med hade sett tidigare revyer, det har redan blivit en tradition på Österlen att se sommarevyn på Stjärnan. Man förväntar sig inte en pretentiös, djuplodande och problemiserande föreställning utan vill bara ha några timmars lätt och luftig underhållning, och det är precis vad man får. Revygänget på Gislövs Stjärna. Från vänster My Holmsten, Adde Malmberg, Robert Sjöblom, Johan Schildt och Kettil Medelius. Hur magsur man än är ger man upp förr eller senare under föreställningen. Det började bra när Adde Malmberg tappade text redan i början och fick ur sig ett omöjligt ord och började skratta. Han och My Holmsten fick börja om några gånger. Där har vi ett bra exempel på styrkan i denna revy. Det spontana, improviserade och lite huvudlösa är behållningen. Jag önskar att ensemblen tar ut svängarna lite mer under sommarsäsongen, det klarar man, och då känner vi ännu mer närhet och skrattar hjärtligt och uppriktigt. Det stora genombrottet, under premiärföreställningen i onsdagskväll, blev när Adde Malmberg tog över medan Johan Schildt försökte få ihop en jubileumstext av ord som vi i publiken gett honom. Adde Malmberg var ordentligt varm i kläderna, inte ett spår nervös och exploderade i en halsbrytande monolog som fick publiken att koka över. Där hände det vi alla vill uppleva, allt omkring oss försvann, vi var enbart närvarande i nuet och Adde Malmberg bara öste på. Dock kändes avslutningen med en väderleksrapport på olika dialekter lite konstruerad och absolut onödig. Den var skitkul men lite för programenlig och tempot mattades betydligt. Och med det är vi framme vid det som inte fungerade särskilt bra. Typiskt nog föll de allt för regisserade och uppbyggda scenerna platt till marken. Särskilt den avslutande medeltidssketchen där den gamla medeltidsstaden Tumatorps invånare får drag av svenskar bosatta lite längre norrut än Växjö... Det blir för överarbetat med all scenografi, ljudeffekter och dräkter - texten håller inte för det, förväntningarna blir för höga och sedan händer det inte så mycket. Och att jämföra "Tumatorpsborna" med måsar; "de bara skränar och skitar ner" känns aningen avslaget och tröttsamt. Likaså fungerar inte sketchen där My Holmsten spelar en förvirrad riksdagskvinna i talarstolen. För mycket teknik och koncentration på texten och framförandet, för lite spontanitet och glytteri. Och texten Johan Schildt...vad hade en manlig riksdagsman glömt istället för strykjärnet? Ett laddat jaktgevär i BMW:n? Sketchen med de dryga hantverkarna var formidabel! Och tricket att låta dem komma tillbaka lite då och då under föreställningen var helt rätt. Och Robert Sjöholms dryga "Det gör det säääääkert" i tid och otid var precis på den nivån vi vill ha det. Men det måste till ett bättre slut. Nå, nu får det vara slutgnällt. Stjärnklart ute på Gislövs Stjärna är en sommarrevy som känns helt rätt. När det väl- och samspelta gänget fått något dussin föreställningar i kroppen kan det bli hur kul som helst. Sammanfattningsvis en opretentiös, lustfylld, självironisk, spontan och stundtals jäkligt kul föreställning. Dessutom, berättade min stolsgranne som sett samtliga, tidigare föreställningar, är ensemblens stämsång numera helt uthärdlig jämfört med de första åren... Robert Dahlström

Robert Dahlström robert.dahlstrom@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons