Elvis som Piratenfigur

Ystad. Killen liknar inte Elvis, låter inte som Elvis och kollar man om han har någon koll på The King, som om han exempelvis är medveten om att han just nu är lika gammal som Elvis var när han dog (42 år), så blir han säkert stående som ett enda stort och lite oroat frågetecken.

Men Glenn imiterar inte, han hyllar Elvis och hans musik och det är skillnad. Och han gör sin grej med hjärta, och glimten i ögat. Det är därför det funkar att ställa en före detta lastbilschaffis från Hässleholmstrakten på scen i blå paljettsparkdräkt, till jubel från publiken. Det, och det faktum att han omger sig med ett 15-mannaband från Sverige, Danmark, Norge, USA och Slovakien (!) som är långt klassigare än vad hans budget rimligen borde tåla.

Det ska sägas att handbollsladan ÖP-hallen, som här begår debut som rockarena, inte är världens mysigaste plats, och akustiken inte någon räkmacka för var ljudmixare. Men det funkar, och med dukade bord och tända ljus blir det inte så pjåkigt. Men snälla Nätverket Österlen, skippa PVC-mattan med doft av årgångsskunk nästa gång.

Showen inleds klassiskt Elvismanér med pukrullandet från Also Sprach Zarathustraoch signaturrockaren See See Rider, medan Glenn på videoskärmarna stiger ur sin limousine och slussas in av vakter.

Denne osannolike Piratenfigur, denne kuriösa korsning mellan Elvis och Rolf Lassgård, har finslipat sin Tribute To The King-konsert i så många år nu att han hittat den rätta balansen mellan jordnära bonnighet och klass.

Fast han kan givetvis inte hålla sig från frekvent närkontakt med sin publik, och det kan bli lite konstigt när han mitt i en tårdrypande ballad med socialt tema som In The Ghettoplötsligt kliver fram till någon och punkterar förtrollningen med ett "hej". Att underhålla och skämta på skånsk-engelska är viktigare för Glenn Wish än att skapa djup i tolkningarna.

Det görs snygg soulrock i Suspicious Minds, svulstig balladrock i You Were Always On My mindoch stabilt akustiskt sväng i All Shook Up. Men frågan är om inte bandet är som bäst i gospelmaterialet. Andra aktens medley med Put Your hand in The Handoch Glory Glory Hallelujahgår från sparsmakat till storslaget.

Jag tror knappast att Elvis vänder sig i sin grav. Det skulle vara för att se bättre, i så fall.