Elvis Costello

North

Nyheter • Publicerad 2 oktober 2003

(Deutsche Grammophon/Universal) Efter fjorårets sumpiga "When I Was Cruel", gör Elvis Costello ett lågmält, vemodigt, eftertänksamt, bekännande album med elva stillsamma pianoballader. Och inte mig emot, tvärtom, jag gillar den sidan av Costello. Det här känns mycket riktigt som en logisk fortsättning efter det fruktsamma samarbetet med Burt Bacharach på "Painted From Memory", som jag fortfarande älskar. Någon sträcker plötsligt upp ett finger i luften och flikar in Brodskykvartetten, men riktigt så långt är jag inte beredd att gå. Det handlar om uppbrott, vuxenuppbrott. Det är aldrig tal om smutskastning och förakt, utan mer ett tårögt konstaterande att det inte finns något kvar längre: Tystnaden tätnar och tomheten ekar. Tänk om han hade låtit Bacharach arrangera dessa låtar, ja, jag tror att jag hade gått ner i spagat. Det hade blivit fantastiskt. Materialet är ofta mycket bra, men kunde liksom blivit så mycket mer, om han bara velat, känns det som, och det är lite retsamt. Skivan kan växa ett snäpp till om den får en vecka på sig, ber att få återkomma.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.