E-Type
Stockholm Records Jag har sagt det förr och kan säga det igen: inget är så ute som det som var inne igår. 90-talets eurotechnovåg är duktigt passé, och det vet Martin "E-Type" Eriksson. Möjligen hedrar det honom att han ändå står fast vid det han kan, möjligen inte. Kommersiellt funkar det tydligen än, eftersom nya, fjärde plattan ("IV Ever", get it? Get it?) sålde guld redan på förhand. E-Type är tillbaka, med utmanande dansösen Dee - sa jag utmanande? Jag vågade inget värre - och allt. Även om det är de mer röststarka Jeanette Olsson och Na Na Dakini som egentligen sjunger refrängerna, köper jag gärna Dees uttrycksfulla mimande. Eurodiscon är lika effektiv som alltid och "ost-racer"-faktorn hög (ni vet när bilburna ungdomar glider förbi till ett bas- och diskantdånande ost-ost-ost-ost). Problemet är att E-Type i sitt behov av att variera receptet kopierar sina epigoner, som Aqua i "Africa", eller gör lågprischarterdisco som "Banca Banca". "Arabian Star" med äkta flöjter och bouzouki och "Loneliness" lyckas bäst med att hitta nya vägar, medan balladen "Star" låter överbliven från någon Disneyfilm. Och plattans folkmusikintro utgår jag från är ett skämt. En gimmickfylld partyplatta, om än bättre ämnad för sommaren 1995 än vintern 2001.