Dukat för klosterliv på museet
Så skulle kanske en platsannons för Franciskanerorden ha låtit på medeltiden. Om det liv som levdes bland "gråbröderna" handlar den utställning som nu kan ses på Trelleborgs museum.
Museet var egentligen bokat för en idrottshistorisk utställning, i samarbete med jubilerande IFK Trelleborg. Men klubben fick ekonomiska bekymmer och annat att tänka på.
Så fick museet nys om en färskproducerad utställning om medeltida klosterliv i Ystad. Som dessutom var på väg att bli hemlös, eftersom man ska renovera lokalerna i Ystad. Lösningen blev att låna "Klosterköken – mat, medicin och nya grödor", och komplettera med föremål och fakta ur de egna samlingarna.
Trelleborg har ju nämligen en gång haft en klosteranläggning som inte bara var samtida med Ystads (de grundades faktiskt samma år, 1267). Den var dessutom säkert lika pampig, där den stod söder om Gamla torg. Av Trelleborgs klosterkyrkoanläggning återstår dock i dag bara en ruin.
– Efter reformationen användes klostret tidvis som rådhus, berättar museichefen Ingela Jacobsson. Sedan skötte man väl inte underhållet ordentligt. Man vet att folk hämtat tegel till sina husbyggen där så sent som på 1700-talet.
De så kallade gråbröderna, följare av den helige Franciskus av Assissi, levde i viss mån på tiggeri. Vilket tyder på att Trelleborg bör ha haft hyfsat välmående borgare och köpmän.
Men klostren var också platser för kultivering. Och inte bara i form av kopiering av handskrifter och viss skolverksamhet, utan också vad gäller mat. På medeltiden dolde klostermurar inte sällan kryddträdgårdar, bakugnar och bryggerier.
– Vi vill visa på betydelsen av munkarna som nyhetsspridare, framför allt vad gäller mat och medicin, berättar Annika Börjesson på Trelleborgs Museum.
Vad åt de då? Ja, bortsett från det festdukade bord som utgör utställningens medelpunkt, med sina dignande håvor av torkat kött och saltad fisk, så var kosten till övervägande delar vegetarisk.
– Morötter ansågs bra för magen, berättar Annika Börjesson. Men för mycket morötter var inte bra. Då kunde man få för stor lust till det motsatta könet.
Den sortens blandning av reella kunskaper och rena vidskepelser var inte ovanlig.
– En behandling för döva var att spruta varm kvinnomjölk i öronen, berättar Annika.
Än mer bisarr var "behandlingen" för vansinne: Klyv en katt eller tupp, trä djuret över huvudet och lås in dig i ett mörkt rum.
Annika Börjesson är dock övertygad om att hon skulle ha trivts med klosterlivet.
– Jag skulle tillbringa timtal i skrivstugan, säger hon, och prisar munkarnas vackra illuminerade handskrifter.
– Samtidigt var livet oerhört hårt och slitsamt. Jag tror matförrådet sinade och att livet och arbetet i klostret känts hopplöst i många stunder.
– Och, tillägger hon, jag skulle inte vilja bli behandlad mot vansinne!
Gråbröderna svor att leva i fattigdom, vördnad och sträng askes. Men efter hand verkar munkarnas tiggeri och odling ha blivit så framgångsrik att de i allmänhetens ögon levde i överflöd. Vilket kan ha bidragit till att reformationen fick så gott fäste i Norden.
Bilden från Gislövs kyrka är talande. På en medeltida väggmålning syns en grupp arma syndare på väg ner i helvetet. Bland dem finns helt tydligt också en munk.