Dramatiken i det händelselösa
I novellen kan hon även arbeta med de knappt märkbara förskjutningarna i berättelsen och få subtila ting att blomstra.
I sin generation är hon en av de främsta.
I den nya novellsamlingen visar hon i femton berättelser att hon har utvecklat både sitt språk och sin form högst betydligt. Mot en större säkerhet och en strängare hushållning med orden. Tematiken är hon trofast, hon väljer utsnitt ur vardagen, hon gör små stickprovsundersökningar i människors liv.
De kan hämtasfrån människor i en villa, i en båt eller på en campingplats eller så kan hon förlägga handlingen till en måltid vid ett middagsbord.
Och det är vanliga människor, som talar, upplever och bär på tankarna, men inte sällan i det vardagliga och banala finns det andra inslag, både smått överraskande och absurda. Även farliga.
Ofta är det märkliga tankar, som tränger sig in i folks huvud, det kan vara hos en kvinna som badar eller hos en kvinna, som möter sin mors ansikte vid insomnandet. I det senare fallet sker detta år efter år, samtidigt som mannen vid hennes sida med ord börjar att överdriva och analysera sönder det som egentligen inte är ett stort bekymmer.
Det som ofta är en bagatell, eller en småsak förstoras, det kan leda bort tankarna till något helt annat, väcka misstänksamhet och i sig skapa samtal och dialoger av förvirring och missförstånd mellan människor.
Cecilia Davidsson är mästerlig på att fylla händelselösa vardagar med dramatik, skruva till berättelsen, så att den slutar i surrealism eller bara i en enda stor fråga. Vi får sällan några svar eller ledtrådar på hur det kommer att gå, vi får tänka vidare själva och bestämma sannolika slut.
Novellerna är oftavardagsnära och sannolika, som om en vanlig familj på båtsemester, det är mamma, pappa och två barn, där det vanliga livet trängs med förbjudna tankar hos de vuxna eller en annan novell där barnen samlas till en måltid med sin sjuka mamma, som vill ha lingonsylt.
Den, liksom andra berättelser, andas både humor och värme.
Det är framförallt två saker, som gör Cecilia Davidsson så läsvärd, den ena är vändningen eller gränsöverskridandet i hennes berättande, skiftet från den lugna och lunkiga till det hetsiga och farliga och på samma gång övergången från det märkliga och oförutsägbara till det normala och självklara.
Den andra saken är det överraskande i hennes berättande, när du plötsligt läser en öppen berättelse, där du är närvarande, så sluter hon till med orden och ställer dig bredvid, förvånad och undrande.
