Dockteater: Innanför ögat

En novell om en smärtsam djupdykning in i självförakt och destruktivitet har blivit dockteater. Långa Näsan i Stockholm sätter upp "Innanför ögat" - baserad på den då 16-åriga Amanda Rolders självbiografiska berättelse. Det handlar om ätstörningar, om självsvält som ibland driver unga flickor ända in i döden. - Jag vill berätta att det går att ta sig ur det, det behöver inte sluta med att man dör, säger Amanda Rolder som nu hunnit bli 18 . Hon har en sprudlande svada av åsikter, tankar och iakttagelser, som att hon öser ur en stor energireservoar av engagemang. Men hon undviker att prata om det som är alltför privat. Sin egen sjukdomstid vill hon inte diskutera offentligt, det räckte att skriva om det. - Att skriva drog fram en massa känslor hos mig som jag hade begravt. "Innanför ögat" är berättelsen om Anna, en "helt vanlig" tjej som inte står ut med sig själv och slutar äta. Den rymmer mycket smärta, ensamhet och den förtärande känslan av att inte duga. De välmenande men taffliga föräldrarna kan inte nå fram till Anna, väljer helt fel vägar. - När jag skrev novellen var jag väldigt arg på min familj och tyckte att de gjorde intrång, de ville så väl att de slog knut på sig själva. Nu kan hon se lite mer försonande på sin familj, men tycker ändå att klyftan mellan unga och vuxna är alldeles för stor. Inte minst i skolan. - Gymnasiet är bara ett förvaringsställe där en massa hormonstinna och väldigt vilsna tonåringar samlas. De kan inte ge varandra svar. Det skulle behövas många fler vuxna som jobbade i skolan, inte bara som lärare utan som rastvakter och allt möjligt. Hennes berättelse handlar om det också. Och om flickors försök att hitta fram till en egen sexualitet, klämda mellan porrbilder och "fina flickan"-ideal. Novellens Anna möter Mia, en tjej som tacklar livets svårigheter på helt motsatt sätt, genom attack. Genom att hångla loss med så många killar som möjligt, ta plats och skapa sig sina egna identiteter. Anna och Mia representerar för Amanda Rolder två sidor av henne själv: den rädda och den prövande. Amanda Rolder tvekade länge innan hon skrev "Innanför ögat", för vad skulle det vara bra för. - Jag ville inte komma med en till gnällberättelse, det finns så många av dem. Men till slut tog känslan av nödvändighet över, ämnet kändes så viktigt. - Jag önskar inte någon att vara med om det här. Ju fler berättelser om de här problemen som kommer fram desto starkare blir det att man måste ta upp det. Det är inte bara ett individuellt problem utan en stark indikation på att något är väldigt fel i samhället. Hur då? - Många unga känner sig inte behövda och därför försöker de göra sig behövda genom att vara bäst eller snyggast. Dessa krav blir fruktansvärda, framför allt för tjejer. Vi blir så enormt påverkade av mediabilderna, de som säger att de inte blir påverkade är dumma i huvudet. Allt kan säljas med en naken kvinnokropp och det är bilder, skapade av män, som är fruktansvärda - smala och kontrollerade kroppar. De visar ett stort förakt för kvinnor. Nu har Långa Näsan tolkat Amanda Rolders berättelse på sitt sätt och gjort den till en dockteater som ska spelas för vuxna och skolungdomar. Det blir förstås något helt annat, men Amanda Rolder känner ändå igen sig - smärtsamt mycket. - Det var jättechockande att se. Vissa saker var så oerhört starka att knappt kunde sitta kvar i salongen, berättar hon. Amanda Rolder. Men om pjäsen kan få fler att ställa sig upp och prata är det helt klart värt det. Numera går Amanda Rolder på folkhögskola i Göteborg, för att läsa in gymnasiet som aldrig blev avslutat mitt i allt kaoset. Hon engagerar sig i utomparlamentariska grupper, jobbar med flyktingfrågor - vill helt enkelt verka för att världen ska bli en smula bättre. Men att den kampen kommer att gå genom skrivandet är långt ifrån säkert. Det gör hon främst för sin egen skull. - Alla människor andas på olika sätt, jag gör det genom att skriva. Det är mitt sätt att sparka utåt i stället för inåt. Jenny Aschenbrenner