Dixielandcirkus med Carlings
Under hösten var Gunhild Carling och hennes klarinettspelande bror Max i Brasilien, på en tre veckors rekognoscering för en längre turné med hela den nästan otäckt musikaliska Skånefamiljen Carling.
De har gjort sina vändor till Tyskland, Frankrike och övriga Norden, och besöker Italien varje år.
Det swinguppsving som gick över världen under århundradets början har alltså inte klingat av - kanske snarare förvärrats.
- Det har bara växt och växt, säger Gunhild Carling, trombonist och blåsvirtuos som gjort sig känd för att kunna spela inte bara två utan faktiskt tre trumpeter samtidigt.
- I varje studentstad finns en swingklubb där man kan dansa, fortsätter hon. Förr gjorde vi konserter men nu finns en stor danspublik i Kina, Japan, Italien. Swing är jättestort där.
Hon är inte överdrivet förtjust i musikaliska barriärer, och förstår inte varför inte fler musikälskare är vad hon kallar "mångsysslare", som hon själv:
- De som gillar exempelvis New Orleansjazz är inte så förtjusta i cirkusstilen. Men det gäller kanske den medelålders publiken. Folk under 35 verkar inte bry sig om den som lirar grym New Orleansklarinett också steppar lite när solot är avklarat!
Den föreställning som nu turnerar med Carling Family Big Band som grundbult karakteriserar Gunhild som "ett slags dixielandcirkus".
- Musiken är all möjlig 1900-talsmusik, från riktig stenåldersjazz med fiol och tvättbräda till shuffle och blues i en vild blandning. Men jazzen är basen i allt. Familjens bas hittas annars i Stockamöllan, där man förutom Gunhild Carlings hem även hittar ett kulturhus, drivet av den lokala mölleföreningen.
Där man allt som oftast får påhälsning av familjen Carling, som nästan allihop är multiinstrumentalister.
Årets höjdpunkt är festivalen veckan innan midsommar.
Gunhild Carling är traditionellt festivalgeneral, och försöker locka så många tunga musikerkollegor som möjligt. Bland annat har munspelaren Toots Thielemans gästat.
Nu ser Gunhild fram emot mötet med Ystads teater, stället där man har atmosfären gratis.
Och på scenkanten kanske man får se familjens nyaste medlem, Gunhilds ettårige son.
- Han brukar låtsas att han spelar med, säger Gunhild. Men han gillar inte mollåtar, då kan han börja gråta och se rolig ut på samma gång.
- Nu ska vi köra en del ryska ballader, så då kommer han definitivt börja gråta!
Gunhild är lite orkestermamma för hela familjen.
Hon dirigerar ett allt annat än homogent gäng av starka personligheter, eftersom hon oftast är den som mäktar med att hålla alla partitur i huvudet.
- De ska känna att vi är kompisar för evigt - men spelar de en enda ton fel så är jag över dem och skriker! skrattar Gunhild.
- Musiken måste vara galant, fantastisk och väcka känslor.
Lite överraskande hade Gunhild Carling aldrig tänkt sig den dansvänliga jazzen som en födkrok.
- Det är bara ett liv, där jag gör det jag tycker är kul. Och gör du det bra kommer du aldrig att ha problem med kulor.
Rastlöst spelar Gunhild inte bara med familjen, utan även solo.
- Ju mer man jobbar, ju mer får man jobba och ju mer tycker man om att jobba. Det är en spiral! säger hon nästan lite andfått.
- Det vore kanske idealiskt att bara göra fem spelningar om året och ta 100 000 kronor för dem. Men har jag inte spelat på tre dagar känner jag mig stugsittarblek. Jag vill vara ute och träffa människor!
