Det ska vara mycket sill...

Knytkalas är bra. Jag gillar knytkalas för då blir maten på festen alltid en trevlig överraskning. Och folk lägger manken till och gör sådant de är riktigt bra på och så får vi både lite bekräftelse och massor av god mat.

Men det kan ha sina sidor. Jag har aldrig varit på en midsommarfest med så mycket sill som i fredags. Själv hade jag köpt branteviksill till 50 personer, kändes det som. Och uppenbarligen hade alla andra också gjort det. Eller som min bordsdam uttryckte det; "jag köpte några extra burkar sill för säkerhets skull".

Nåja, det fanns mycket annat gott att frossa i som laxtårta, underbart bröd, en fantastisk toscakaka, perfekt kokt färskpotatis med drivor av dill, kräftstjärtar och farmors köttbullar - farmor var på plats men trots att jag lirkade och försökte fick jag aldrig veta hemligheten. Det är väldigt underligt men det finns inga som kan göra sådana köttbullar som farmödrar eller mormödrar. Och egentligen är det ju inget märkligt med att göra köttbullar.

Naturligtvis avrundades det hela med jordgubbar och vispgrädde och kaffe och punsch. Och ett litet men helt tillfyllest groggbord bestående av enbart gin & tonic - vad mer behövs en het sommarkväll?

Det var en brokig och trevlig skara människor som samlades kring detta midsommarbord och bland dem fanns en östgöte och en västgöte som smågnabbades hela kvällen om var egentligen Sveriges vagga stod, en dramatiker som kan konsten att berätta en bra historia, en amerikan som seglat över Atlanten ett otal gånger och som nu dragit sig tillbaka till Skåne, en annan sjöman som dessutom var instruktör i skärmflygning, en finlandssvensk, stenrik vd och fifflare (det är inte mina ord, han presenterade sig så), en vilsen och sorgmodig författare som sedermera försvann ut i sommarnatten, lite löst folk från Ystad, tre hundar, kattungar och en specialist på växtbevattning och så många härliga och underbara kvinnor!

Och när jag vaknade nästa morgon öste regnet ner och dånade mot taket och jag gick ut och ner till havet och blev genomblöt och kunde fortfarande känna smaken av både sill, dill och akvavit. Det var ödsligt och jag mötte blott en person med en hund och vi tittade på varandra och nickade och log stilla. Midsommardagens tankar och minnen och kanske också ruelser delar vi alla, vi svenskar.