Det lilla och det stora
Kan ämnet för en krönika vara både hur litet och hur stort som helst? Är det möjligt att ena veckan skriva om rosorna i vår trädgård och veckan därpå om det nypolitiska begreppet utanförskap? Kan det bli för privat och kanske också för stort, så att Allehandaläsarna undrar varför just jag i lilla Vollsjö självpåtagit mig rätten att uttrycka åsikter om politiken och världsläget?
En sak är säker, oavsett vad som behandlas i en krönika finns det alltid några som kommer med kritik. "Har du inget mer väsentligt att skriva om än lekstugor?" sa någon. "Måste du också skriva om Sverigedemokrater och främlingsfientlighet?" sa en annan. Tur för krönikören att det också alltid finns de som uppskattar det man skrivit.
När jag skrev om ett försvunnet gosedjur så undrade jag själv om jag inte passerade gränsen till det alltför familjära och privata. Borde jag istället ha skrivit om trafficking, kriget i Irak eller svälten i Afrika? Å andra sidan har jag aldrig fått så många – positiva – kommentarer som om den lilla, nära krönikan om ett gosedjur. Fast en krönikör ska ju inte bara smeka läsarna utan också provocera, föda tankar och starta debatt.
Det lilla och det stora hör ihop. Gosedjur, rosor och lekstugor finns i samma värld och liv som krig, svält, fattigdom, prostitution... Eller den nya regeringens förslag till förändrad a-kassa, för att ta ett aktuellt exempel på den människosyn som råder i dagens Sverige.
Avgiften till a-kassan höjs i förhållande till antalet arbetslösa i respektive yrkesområde. Många arbetslösa kolleger – högre a-kasseavgift! Så skapas motsättningar mellan de som har och de som inte har ett arbete. Arbetslösheten är den arbetslöses fel. Samma tankar finns om avgiften till sjukkassan. Om många i ett visst yrke är sjukskrivna så måste det vara fel på dem – inte på arbetsmiljön.
Det klipps och ansas i samhällsträdgården. Den svage måste bli stark eller rensas bort. Alla människor ska vara fyrkantiga och få plats i en skokartong. Vi lever i en tid när förakt för svaghet prisas som högsta formen av humanism och en popsångspoet upphöjs till filosof.
Förankringen i det lilla och nära är nödvändig. Att odla rosor och bygga lekstugor ger kraft att ta itu med samhälls- och världsproblemen. Stort och svårt men vi måste! Vilket kan sägas vara krönikans sensmoral.
Julklappsboxar:
Povel Ramel:De bästa av Povels många sidor (Knäppupp). 5 CD från åren 1946-2002.
Evert Taube:Samtliga grammofoninspelningar 1921-1970 (HMV). 9 CD plus dubbel-CD med radioinspelningar.
Björn Afzelius:Sång till friheten (Rhino). Solokarriären på 4 CD.
Bengt Erikssontycker årets Beaujolais Nouveau smakar blåbärssoppa
bengt@mediaimorronidag.se