Det hände uti Malmö stad...
Året är cirka 1910. Fullt med folk, yngre och äldre och hela familjer, som är ute och promenerar. Några spårvagnar kommer körande från Södergatan.
Nej, det skulle jag förstås inte alls, jag hade inte velat leva i Malmö vid sekelskiftet 1900. Det ser ut som en mysig småstad - men fotot ljuger. I cd-häftet läser jag att Malmö hade vuxit till en industristad med cirka 60 000 invånare. Många var fattiga lantarbetare som sökt sig till stan i hopp om ett bättre liv. Jag hade nog varit en ung påg i hamnen eller på Doffeln (Malmö Yllefabrik) och träffat en tösabit från Stikkan (Tändsticksfabriken) eller Trikåtan (Malmö Mekaniska Tricotfabrik).
På helgen gick vi till Folkets Park och dansade till dragspel för att glömma fattigdomen och vardagens slit. Arbetstid på fabrikerna: 12 timmar per dag, sex dagar i veckan. Malmös rikare befolkning gick på danssalong och restaurang, där salongskapell stod för dansmusiken. Möttes vi, de fattiga och de rika, på Baltiska utställningen 1914? Om några år, 1917, skulle ryska revolutionen också skaka om Skåne. I Bolsjevikvisan, gjord 1920 till en revy på Folkets Hus, drev Skånska Lasse med borgarnas och böndernas rädsla. Här är det Timbuktu som sjunger och rappar att han är "så fasligt rysligt rädd för bolsjeviker..."
En av 17 visor på albumet Tjo va' de viftar!- i sin tur utvalda bland 300 visor från den här tiden som samlats in i Projekt Malmövisan (www.malmovisan.se). Till gamla, välkända melodier skrevs nya, aktuella texter - ofta av Nils Lindström, som hade ett visförlag vars texthäften såldes av gatornas positivhalare. Om jag räknar rätt ska det vara 43 skånska artister och musiker som spelar och sjunger. Peps Persson, Mikael Wiehe, Miriam Aïda, Ale Möller, Emil Jensen, Nadin Al Khalidi, Lars "Linkan" Lindkvist, Dan "Gisen" Malmquist, Peter Anthonsson, Mats Edén och Lelo Nika är några (förutom Timbuktu).
Texterna skildrar allt ovannämnt och värre ändå. Det var värst för kvinnorna. Som Ingeborg på Backarna (alltså Kirseberg), som varit ung och vacker men tvingades prostituera sig för försörja sina barn. Eller fiskarhustrurna på Limhamn, som tog sina 100 kg tunga "börar" på "sillatåget" in till stan. Eller unga lantflickor, som blev pigor i så kallat "finare" familjer.
Jultecken: I år lyser grävskopan igen i korsningen vid Araskoga mejeri (efter att ha varit släckt och mörk förra julen)!