Det goda exemplet Per Helsa
Det är så kallade kulturturister och de är nästan uteslutande människor i den övre medelåldern och de är alla väldigt funktionellt klädda utan lyx och pynt men ändå med en tämligen välbärgad framtoning.
Min lilla stad är en av de städer i Europa som har flest bevarade gamla hus, vissa är 300-400 år gamla och i väldigt gott skick.
Man kan fråga sig varför en fasad på ett gammalt hus väcker ett sådant intresse? Självklart är det arkitekturen som lockar, de gamla byggnadssätten och alla kul och ovanliga detaljer. Men egentligen är det kanske liven som levts bakom fasaderna som sätter fantasin i rörelse och som utövar starkast dragningskraft. Därför är det bra att kommunen satt upp informationstavlor på de flesta, gamla husen.
Det är också bra att alla husen, med några undantag, fortfarande lever och inte bara står där som museiföremål. I en hel del av husen bor det fortfarande folk och det bedrivs olika verksamheter. Det gör att vi omges av en levande kultur och det visar vi stolt upp för besökare.
Själva ser vi sällan på husen på det sättet som turisterna gör. Vi står inte och suckar framför 1700-talsfasaden varje gång vi går in i butiken och under de flesta av årets månader går vi med blicken i marken och kämpar mot vinden och ser ingenting alls.
Det diskuteras ständigt vad och hur vårt kulturarv ska förvaltas. Trots att Ystad har en fantastisk bevarandehistoria är det alltid någon som vill mer. Och som kritiserar både historiskt och i nutid. Jag tillhör inte dom. Tvärtom. Jag tycker att Ystad är ett mycket gott exempel på hur det kan vara när det är som bäst.
Det senaste framsteget är att man gjort kvarteret Per Helsa till ett levande kultur- och hantverkscentrum. Kvarterets äldsta delar är från 1600-talet och det har alltid bedrivits olika slags verksamheter där - en tradition som man alltså nu bygger vidare på. Per Helsa själv levde mellan 1901 och 1942 och drev bland annat läskfabriken "Helsa".
Nu finns här en silversmed, en textilkonstnär, ett klänningsskrädderi, en keramikverkstad, ett skomakeri, ett damastväveri, en mocka- och skinndesignstudio och utställningslokal, butik och café. Och fler är på väg in.
Jag hoppas verkligen att våra turister också hittar till det levande kvarteret Per Helsa och inte bara fotograferar fasader.
