Det givande livet som fågelskådare

Jag är fågelskådare. Det tycker väldigt många är roligt. Skälet är att det för ungefär hundra år sedan gjordes en sketch av en norrman om en fågelskådare. Den skådaren var en tönt som tittade på vita örnar som flyger efter skärgårdsbåtarna. Att folk fortfarande minns den sketchen.

Fågelskådare lever ett rikare liv än andra. Vi har tillgång till ytterligare en dimension av livet, vi känner och lever med ett parallellt liv som undgår de flesta. Fåglarna lever både tillsammans med oss och vid sidan av oss – inte sällan är de väldigt hemliga.

Uppe på taken i den centrala lilla staden där jag bor lever en sällsynt och mycket vacker fågel som få känner. Den heter svart rödsjärt och kommer nästan aldrig ner på marken. Jag ser den inte ofta men hör hannens raspiga sång lite då och då. Jag vet att de finns där trots att de inte syns och det ger mig en skön känsla i kropppen.

Den svarta rödstjärtens släkting, den vanliga rödstjärten, är också en hemlig granne. Den bor gärna i våra villaträdgårdar men är ytterst skygg och försiktig och om man ser den är det bara hastigt och förbiilande. Sitter jag alldeles stilla på mina vänners terrass och blickar ut över trädgården händer det då och då att rödstjärten plötsligt sitter på en gren i äppleträdet och darrar med sin röda stjärt. Jag såg den inte komma och den försvinner in i buskagen längst ner i trädgården som en pil. Det berör mig, jag har upplevt något särskilt och speciellt.

Numera är jag en lat fågelskådare, att stiga upp klockan fyra på morgonen och stå vid en strand eller ett skogsbryn i timmar är inte längre något för mig. Men jag minns hur det är. Den magiska tidiga morgon i juni ute vid Krankesjön där jag helt oväntat upptäckte en osannolikt vacker, guldglänsande sommargyllning som satt i en trädtopp och visslade sina sköna flöjttoner. I morgonsolen Jag ryser fortfarande bara av att tänka på det.

Och även en lat fågelskådare får sina gyllende ögonblick. En dag satt jag på terassen till min bungalow i Thailand och drack öl och glodde förstrött på de exotiska fåglarna i trädgården framför mina upplagda fötter. Med kikaren vandrade jag runt och hamnade i en hög och ståtlig kokospalm. Plötsligt upptäckte jag en tornuggla som satt och dagvilade mitt inne bland kokosnötterna. En helt vanligt tornuggla som såg precis likadan ut som de tornugglor som förr fanns på gårdarna i Skåne. Jag satt kvar till skymningen och fick se ugglan flyga iväg på tysta vingar.

Det är sådana upplevelser som gör att jag är fågelskådare.