Det blir bättre och bättre för varje år som går
Samlingsutställning:Garvaregården, Trelleborg
Öppet:vardagar 9-16, lörd-sönd 10-17
Ateljéerna är öppnalörd-sönd 10-17
Konstnärsgillet Söderslätt, KGS, öppnar på lördag sina ateljéer för årets konstrunda i sydväst. Samlingsutställningen på Garvaregården i Trelleborg visar att gillet tagit ännu ett steg i rätt riktning men att ett ännu hårdare urval vore på sin plats.
KGS samlar i år hela 42 konstnärer under sina fanor och geografiskt täcker gillet in stora delar av sydvästra Skåne. Man visar också en imponerande bredd av olika tekniker. Och kvalitén blir bättre och bättre för varje år som går.
Jag vet inte vilken ambition gillet har – om man vill vara generös och låta vem som vill vara med eller om man någonstans i styrelsen tycker att det vore bra med ett kräsnare urval till förmån för helhetsintrycket. De som redan är medlemmar i gillet är förstås medlemmar så länge de vill men det vore välgörande om juryn, som väljer in nya konstnärer, höjde ribban ett par snäpp.
För KGS:s konstrunda på hösten kan bli ett spännande och kraftfullt alternativ till alla konstrundor på våren och det finns mycket att hämta i ett högt anseende för de utställande konstnärerna.
Men, som sagt, det blir bara bättre och bättre för varje år som går. Vad som är slående i år är den höga kvalitén på den skulpturala konsten och konsthantverket. Här finns inga halvmesyrer eller amatörmässiga verk och det är i och för sig naturligt. Att gjuta bronsskulpturer eller arbeta i glas eller sten är inte något man pysslar med i köket efter jobb på mörka vinterkvällar.
Anders Nilsson visar en känsligt tolkad tjurskulptur som har både balans och dynamik. Emma P Dahl har jag haft glädjen att följa några år och hon utvecklas ständigt. Nu har hon börjat arbeta i glas och visar en vacker skulptur på Garvaregården som bådar gott för framtiden.
Dock tycker jag nog att det fanns mer känsla och explosivitet i hennes vanliga skulpturer, men glas är förstås ett material som det tar sin tid att tämja.
Marianne Larsson jobbar med enkla men uttrycksfulla former och hennes tre skulpturer i gruppen Blomster har ett mjukt och fint uttryck och är lite mystiska. Man blir både nyfiken och glad av hennes figurer. Kjell-Ove Nilsson visar en märklig men härlig metallskulptur med namnet Sång som är strikt stiliserad men harmonisk och uttrycksfull.
Måleriet är gillets arkilleshäl, åtminstone att döma av samlingsutställningen på Garvaregården. Allt för många amatöristiska dukar i hötorgsgenren som drar ner helhetsintrycket.
Dock finns det några som blänker till och för att göra ett orättvist och högst subjekt urval nämner jag först och främst Monica Holmquist. Hon är hantverksmässigt perfekt, det har hon varit i många år, och det kan vara en boja att vara slav under perfektionismen. Ytan blir viktigare än innehållet.
Men målar man realistiskt då måste innehållet vara starkt annars blir det bara meningslös dekoration.
Till min glädje börjar Monica Holmquist ägna sig åt djupet och visar på Garvaregården en underbar liten målning med ett gammalt verktyg och ett äpple. Titeln är Fresterskan och då kan man genast ana sig till en histora bakom bilden.
Stefan Mårtensson strävar på med sina strand- och stenmotiv och de får allt mer liv. Att måla sten är bland det svåraste man kan göra, inget skiftar så i form och färg efter ljuset som sten. Stefan Mårtensson är nära att koppla greppet på allvar.
Och Sten Hammars porträtt av Antikhandlaren är skickligt utfört med en tilltalande livlighet.
Och Mirjam Mårtenssons dramatiska bild av ett fyrtorn i hårt väder är gott nog. Det finns en del annat måleri som höjer sig något över gränsen – men allt för mycket borde stannat på kvällskursen eller i hemma i köket.
Robert Dahlström
