David Byrne

Grown Backwards

Nyheter • Publicerad 2 april 2004

(Nonesuch/Warner) David Byrne har aldrig varit förutsägbar, och det är en av anledningarna till att jag gillar karl&apos;n. Talking Heads...ja, har ni inte sett "Stop Making Sense" än (en av de bästa konsertfilmer som gjorts) är det hög tid att göra slag i saken! David Byrne gör aldrig något dåligt - mer eller mindre bra, visst, men som sagt: aldrig något dåligt - och han vägrar styvnackat att ta musikaliska genvägar. Byrne snirklar gärna till det, tar ut svängarna, sladdar och gör alltid det där lilla oväntade, exempel: När man tror att han ska brassa på med värsta slagverkssektionen dyker det istället upp en strävgnidande stråkkvartett, i galnaste Sparks-anda. På nya albumet tolkar han med vidöppna struprör Giuseppe Verdis "Un di Felice, Eterea" från "La Traviata". Jo, ni läste rätt. Som vanligt när det gäller Byrnes musik kastas man handlöst mellan stilarter där förtjusande bossa-doftande "She Only Sleeps", bekymmerslösa "The Other Side of This Life" och "The Man Who Loved Beer" samtliga är förtjusande små poplåtar. Jag kan helt enkelt inte tycka illa om en man som en gång i tiden hade det goda omdömet att välja en lampa som danspartner och dessutom uppträda i en 86 nummer för stor kostym.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons