Därför älskar jag Göteborg
Sedan dess har jag hunnit förtränga saker. Och på grund av kompisar i huvudstadsexil har jag blivit ett med Söder i Stockholm - så till den grad att jag varannan vecka funderade allvarligt på att flytta dit. Jag har sagt att "Göteborg. Vad ska det vara bra för. Göteborg, har inte varit hett sen 90-talet. Stockholm och Malmö är i självklar symbios. Göteborg är off. Ingen utveckling." Som sucker för Stockholm har jag avfärdat götet som en världsfrånvänd omöjlig geografisk enigm. Sju långa år.
Men så kom jag dit. Tre dagar i Götet och man fattar allt. Det är tråkigt att erkänna när man har fel men jag gör det. Götelaborg är fantastiskt. Här kommer tio skäl att åka dit:
Alla människor är glada i Göteborg. Det gör dem också vackra.
Man kan köpa öl för 33 spänn i Göteborg. Göteborg är den enda svenska staden där männen bär upp hattmodet utan att ha fyllt 50. Och de pratar roligt också.
I Göteborg bodde min barndoms hjältinna Mimmi, från Viveca Lärns fantastiska barnboksserie.
I Göteborg finns ett centralt hamninlopp. Ovärderligt om man älskar kranar.
I Göteborg tog man det lugnt på 1960-talet och stressade inte med att riva upp spårvagnsnätet som i andra svenska städer typ Malmö. Det fattar vem som helst att spårvagn är grymt och roligare än buss. Pajar inte stadsbilden heller.
Göteborgarna är mindre ängsliga över social status och karriär. Okej, de har färre ställen att göra karriär på men detta är ett av skälen till att göteborgarna är så glada och vackra: de kan slappna av.
I butikerna är skyltdockorna utklädda till rockstjärnor och har mikrofonstativ.
Badar man i Göteborgs närhet slipper man sandstrand. Det finns till och med klippor nästan i centrum som man kan klättra upp på.
När man fyller femton i Göteborg får man en egen båt från staten.
Jag gjorde ett litet trick här. En av punkterna på listan är det något lurt med. Det är faktiskt så att ett av påståendena är ren lögn och förbannad dikt om ni så vill, hur bra det än är i Göteborg. Ni ska gissa vilket. Ledtråd: Det är faktiskt sant att tjugofemåriga göteborgare klär i hatt. Vad man än vill tro. Vad man än är van vid där man kommer från.
