Danko är fortfarande bäst live
På senaste plattan "Never too loud" har de gått vilse i studion, och låtit Foo Fighters-producenten Nick Raskulinecz ratta bort alla spår av svett, blod och jävlar anamma. Vilket fått till följd att Danko Jones låter tama och vingklippta.
Men det har inte avskräckt de skånska fansen. För på KB är det knökfullt.
Och som tur är har bandet inte glömt hur man rockar en publik. Frontmannen Danko Jones, som lånat sitt namn till bandet, grimaserar, spottar, fräser och hamrar ut riff ur gitarren. För det mesta kittlar riffen dödsskönt i kistan. Men det som lät riktigt fel på plattan, funkar inte heller live. När Danko försöker sälja in "King of Magazines", sjunker temperaturen direkt. Och "Take me Home" låter som något Green Day kasserat.
Vissa av de nya låtarna lyfter däremot flera pinnhål live. "Code of the Road" är en tung öppningslåt. Och publiken är med på noterna direkt, när de uppmanas till allsång i refrängen till "Never Too Loud".
Men det är i klassiska Danko-låtar, som tokröjiga "Cadillac", som publiken verkligen börjar koka. Och det är bara att konstatera. Danko svänger fortfarande live, men ju snabbare de arkiverar "Never too loud" och går vidare, desto bättre. Nästa gång det vankas skiva borde de inte bränna pengar på stjärnproducenter. De borde göra som the Sonics, och slå spikar och skruvar genom högtalarmembranen. Då kanske de får ett sound som är lika skitigt och svängigt som livegrejen.