Dahlströms funderingar
Som vanligt, högt ärade läsare, vilar ni inte på hanen när det gäller att höra av er till mig om vad jag skriver. Jo, det här med katterna i Sydkorea. Naturligtvis tycker jag inte att det är särskilt trevligt att man slänger levande katter i kokande vatten. Jag tycker ej heller att det är särskilt aptitligt att flå ormar levande, eller äta rå aphjärna eller att man hänger hundar till döds för att köttet ska bli mörare. Men vad jag är ute efter är att vi kanske ändå ska försöka förstå varför man gör så här och inte bara avfärda dessa människor som dumma, grymma och obildade vildar. Självklart ska vi reagera över sådant vi tycker är fel, även utanför våra egna gränser, men det är meningslöst om vi inte försöker begripa varför det sker. Då blir det bara vad man kallar för symptombehandling. Vi klankar och kritiserar blott det vi ser på kvällstidningarnas bilder utan att förstå anledningen, ursprunget och drivkrafterna bakom handlingen. I min tidigare krönika i ämnet nämnde jag bristen på annan mat som ett skäl till varför man äter hundar och katter. Det förklarar förstås inte varför man måste döda djuren så bestialiskt. Katter som kokas levande går bl a till tillverkning av en drog som sägs ge både potens och läkekraft. Där är skälen således både kulturellt betingade - som folktro, religion och generationers ingrodda vanföreställningar - och rent, krasst ekonomiska. I stora delar av Sydkorea har man det knapert och kan man sälja ett medel gjort på katt, som folk vill ha, då gör man det. Och köper annat för pengarna. Samma problem finns i Afrika där man skjuter noshörningar enbart för att man i Asien tror att malda noshörningshorn ger manlig dådkraft. Och skälen till att man odlar opium i Laos, Afghanistan och andra länder, istället för andra grödor, är att opiumet ger betydligt mer pengar till mat. Det är ingen mening med att spy galla över en tidningsbild utan vill man verkligen göra något åt vad man anser vara missförhållanden i världen - oavsett om det gäller djur, barn, kvinnor eller minoritetsgrupper - då måste man gå längre och verkligen försöka förstå för att åstadkomma en både djup och bestående förändring. Men det kräver förstås betydligt mer än att bara förfasa sig över en bild och sätta sitt namn på en färdigskriven talong. Som kanske dövar det egna samvetet för en stund men knappast förändrar något för katterna. Vi hörs! Kåsören Robert Dahlström." BORDER="0"Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se
