Annons
Nyheter

Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Vad är meningen med opera och klassisk dans?
Nyheter • Publicerad 21 juli 2004

I Spanien dansar man flamenco och sevillianas, i Finland dansar man tango, i Skottland dansar man stel som en pinne och i Sverige dansar vi små grodorna både till jul och midsommar. Jag är ingen stor dansör men har väl allt mer börjat förstå finessen med att dansa. Det där med parningsdans är ju en sida av saken men det har aldrig varit min grej - för det krävs ju att man kan dansa. Jag har andra metoder. Men som egenupplevelse är dansen fantastisk. Det händer allt oftare att jag dansar själv hemma utan någon partner. Lite god, rytmisk musik på hög volym och jag drar igång. Och efter ett tag kommer jag in i en slags trans och rör mig allt våldsammare och det är då jag är väldigt glad att ingen ser mig. Men skönt är det. Under många år har jag försökt lära mig grunderna i den spanska folkdansen Sevilliana (som har sin kärna just i Sevilla, som man kan förstå av namnet) och den lär inte vara särskilt svår rent teoretiskt. Några få bestämda turer som upprepas i en och samma takt. Men att få in de där turerna på rätt ställe i musiken och göra det med någon slags grace är väldigt svårt. Det sägs att när man väl fått in sevillianan i blodet så sitter den där för resten av livet och då är det väldigt enkelt. konsten är inte att kunna dansen utan hur man utför den, hur man tolkar den. Och i Andalusien dansar alla sevilliana. Från små ungar upp till synnerligen grånade pensionärer. Och just damer i pensionsåldern vill gärna lära oss gringos hur man gör och jag upplever det som lika pinsamt varje gång. Efter ett tag brukar de ge upp och betrakta mig som ett hopplöst fall. Jag tycker också att det är svårt att få någon behållning av att titta på dans. Särskilt klassisk, traditionell dans med tyllkjolar och tåspetsvingel. Jag såg Svansjön i Riga härom året och blev mest full i skratt. Visst är det vackert men för mig helt ointressant. Precis som traditionell, klassisk opera. Jag var och såg generalrepetitionen av årets Opera i Ystad (Orfeo och Euridice) och fann det hela utomordentligt trist och meningslöst. Det gav mig inga som helst känslor. Den manlige huvudrollsinnehavaren var en så kallad countertenor vilket innebär att han sjunger som en kvinna, eller som en som blivit kastrerad. Högst omanligt, med andra ord, och när han sjöng ut om sin kärlek till Euridice med hög pipig röst blev jag full i skratt. Det blir så patetiskt, på något vis. Carmen däremot... Vi hörs! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se

Robert Dahlström robert.dahlstrom@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons