Dahlström funderar och flanerar/Torsdag
När jag varit ute och vandrat med "Hunden" några gryningar har en del saker slagit mig. Ni minns säkert när ni var ute och reste första gången. Hur starkt man upplevde allting och hur exotisk den mest vardagliga händelse kunde te sig enbart av det skälet att det hände i Spanien, England, USA eller i Turkiet. Själv minns jag min första resa i Frankrike och hur jag satt i ett hotellfönster i den sydfranska staden Montpellier och njöt obeskrivligt av att titta på de franska sophämtarna och av de ljud som de åstadkom. Fast egentligen både såg det ut och lät ungefär som hemma. Numera är det sällan jag upplever mina utlandsvistelser så men det händer. Och det är alltid tidigt på morgonen. Likadant är det med våren. Den kommer ju varje år och är i stort sett likadan år från år. Och är man inte vaken då missar man den. För det är i den tidiga gryningen som våren just nu känns mest. Och när den där speciella känslan når en - om det nu är sophämtarna i en fransk stad en tidig morgon eller våren i gryningen i en park i sydligaste Skåne - så är det alltid väldigt starkt. Det är en känsla som berör en inombords, den bara kommer över en och man ryser till, allt doftar lite starkare och blicken blir klar och skarp. Det är något religiöst över det hela. Vad säger jag? Är det så det är att vara religiös? Jag vet inte för jag är inte religiös i någon mening. Men om det finns det åsikter. Min gode vän, docenten och prästen Gert Nilsson, hävdar, till exempel, att jag nog ändå är troende - eller rättare sagt, han menar att det jag ibland skriver avslöjar "något av en tro". Då blir förstås följdfrågan; "Vad är tro"? Och det är ju en lämplig fråga i påsktider... Om det är religiöst att uppleva något som kan kallas för livets kraft och närvaro - i en fågels sång, i kärlek, i en blommas växtkraft, i en vällagad middag och ett glas gott vin - då är jag nog religiös. Men även om jag hyllar livet och att livet ska levas fullt ut så tillber jag det inte. Jag känner inget behov av att göra livet i sig själv till en religion och jag behöver definitivt inte någon symbol eller några särskilda ord för livet att dyrka. Det är just tillbedjan, dyrkan och självutplåningen som jag har så svårt för i de traditionella religionerna. Men jag njuter i fulla drag av livet en tidigt vårmorgon och över att leva överhuvudtaget. Det räcker för mig. Ha en mysig påsk! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-64553 robert.dahlstrom@allehandasyd.se
