Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

För första gången på fem år var jag hemma i Sverige på Valborgsmässoafton. Således begav vi oss, stärkta av mat och vin, iväg till bålet för att frysa in våren ordentligt. Och det gjorde vi. Men det var magnifikt att se bålets lågor slicka himlen över havet och gnistregnen som då och då täckte de tappert grillande barnfamiljerna var också fint. Det var lite hedniskt och urtida över det stora bålet och jag kunde inte låta bli att fråga min kvinna: "När kommer häxorna?" Självklart svarade hon: "Vi är redan här!" Så sant, så sant. Men visst var det något som flög skrikande genom lågorna? Fast det kan ha varit en mås eller trut. Eller? Nåväl. Jag har en lustig vana när jag är ute och reser. Jag samlar på mig alla små lappar som man kan hitta och få. Reklamlappar, restaurangkort, notor, hotellfolders - ja, allt man kan tänka sig. För det mesta är det rätt kul att titta på dem när man kommer hem och minnas och så där. Dessutom är det bra med hotellens telefonnummer och restaurangernas adresser när man kommer ner nästa gång. Men det kan också skapa komplikationer på hemmaplan. I Barcelona bodde vi i minst sagt skumma sidokvarter till gågatan Ramblan. Där fanns, bland mycket annat, väldigt många porrklubbar, bordeller och barer med lättklädda damer. Utanför varje sådant ställe stod en inkastare och försökte övertyga oss om just det ställets förträfflighet. Och delade ut reklamlappar. Som jag förstås stoppade ner i fickan och senare i väskan (vad jag nu ska ha de till...). Väl hemma i min lilla stad gick jag till banken för att fixa lite sena och oförutsedda affärer som telefonräkning och hyra. Efter de sedvanliga 50 minuternas väntetid blev det min tur och jag lade fram uttagsblankett, bankgiroräkningar och mitt pass som legitimation. Bakom disken satt en trevlig ung dam. När hon slog upp passet hände det. Ut föll en färgglad liten lapp med en kvinna på endast iförd högklackade skor och strumpor - och då talar jag inte om raggsockor. Det var en reklamlapp för något som heter Sauna Casanova 59... "Hoppsan!" ropade jag och försökte rycka till mig lappen men den unga damen tittade redan aningslöst på den. Och rodnade klädsamt innan hon med nedslagna ögon överlämnade den till mig. Jag krympte hastigt till en flugas storlek och sjönk sakta, löjligt flinande, genom golvet. Nu måste jag rensa min väska! Som vanligt? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se