Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Vissa saker låter sig inte göras i hemmet hur lätt som helst. En del hushållsarbete är direkt livsfarligt. Jag vet för jag har kämpat vid frontlinjen i köket. Och överlevt med minsta möjliga marginal. Slaget stod i det inre av min spis. Saken är nämligen den att en viktig person i mitt liv hade väldigt allvarliga synpunkter på tillståndet i min ugn. När hon, med lätt höjda ögonbryn, frågade när jag rengjort ugnen sist blev jag svarslös. "Är den inte en sådan där självrengörande sak?" försökte jag. Det är den inte. Alltså begav jag mig till butiken och letade rätt på en burk ugnsrengöringsmedel. På sidan av burken står det med stora bokstäver att man ska läsa instruktionerna noga innan man sätter igång. Jo, det är nog klokt. För det visade sig att rengöringsmedlet är minst lika farligt som nervgas och dynamit. Man ska ha särskilda skyddskläder, skyddsglasögon, handskar och naturligtvis får man absolut inte röka eller pyssla med eld i närheten. Skulle man råka få någon droppe av medlet på huden är man väldigt illa ute. För att inte tala om man råkar andas in ångorna. Jag blev väldigt betänksam. Jag gillar inte att använda livsfarliga kemikalier i köket. Men läget var tyvärr så allvarligt att det inte räckte med diskmedel och borste. Nu har jag inte mycket skyddsutrustning hemma. Ingen gasmask, till exempel. Ej heller hjälm eller gassäker dräkt. Men jag tänkte som Kajsa Varg; "man tager vad man haver", och plockade fram en lång gammal arméregnrock, gummistövlar, vinterhandskarna, en stor snusnäsduk att ha för ansiktet samt ett par extra, stora solglasögon över de vanliga brillorna. Och en gammal keps med stor skärm. Jag såg inte klok ut. "Hunden" blev tokig och försökte hugga mig i benen. Hon trodde förstås att jag var en galen ritualmördare eller så. Fullt utrustad, och med övriga deltagare tryggt utanför säkerhetsavståndet (de stod på torget) gick jag till attack. Jag sprejade på helt enligt instruktionerna och det luktade inte gott. Jag väntade en timme och torkade sedan ur ugnen och det är klart att den blev ren. Med sådana kemikalier så... Nu väntar jag bara på premiärbaket i den "nya" ugnen. Tänk om där är kvar lite gift som sprider sig i lägenheten av värmen och förgiftar oss alla. Eller kontaminerar bullarna... Jag har lovat mig själv att i fortsättningen torka ur ugnen efter varje bak eller matlagning. Aldrig mer kemiska stridsmedel i mitt kök! Vi hörs väl? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se