Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Man blir ju inte yngre, som bekant. Men å andra sidan är man inte äldre än man känner sig. För någon vecka sedan kände jag mig väldigt gammal. Eller rättare sagt precis så gammal som jag är, alltså knappt 50 plus. Det är säkert en av livets försvarsmekanismer; att inte ständigt bli påmind om hur länge man levat. Man dräller omkring i tillvaron och tror att det fortfarande är sommaren 1976, eller så. Tills man blir varse annat. Jag lever efter tesen att i Frankrike och Spanien behöver man aldrig boka hotellrum i förväg eftersom där finns så otroligt många hotell och ingen fransmän eller spanjor bokar i förväg. Det gäller bara att vara ute i hyfsat god tid. Lite före alla andra på eftermiddagen, således. Och, helt ärligt, det har fungerat perfekt i alla år. Hittills. Ibland har det tagit en stunds promenerande mellan hotellen men jag har alltid hittat min säng för natten. För några veckor sedan anlände vi till sydfranska Avignon där det var teaterfestival. Eftersom jag också hävdar att det alltid finns en parkeringsplats i centrala stan ägnade vi någon timme åt att cirkulera i den gamla stadsdelens pyttesmala gränder. Redan där borde jag anat oråd. För vi hittade inte en enda, liten parkeringsplats. Det stod bilar överallt. Vi fick ställa oss precis utanför ringmuren som omger det gamla Avignon. Därefter tog vi en liten öl, klockan var inte så mycket, vi hade gott om tid att hitta ett hotellrum - trodde jag. Men det fanns inte ett enda rum att uppbringa i hela stan! Det var verkligen helt omöjligt. Vi besökte i stort sett alla hotell men möttes bara av huvudskakningar. Nej, nu ljuger jag - det fanns ett hotellrum. Eller rättare sagt en svit på det finaste hotellet i stan. Fast portieren förstod själv att det inte var något för oss. Det hörde jag på tonfallet och såg i hans ögon när hans blick gled över min svettiga och skitiga lekamen. Jag betalar inte en hel hög tusenlappar för att sova några timmar och ta en dusch. Alltså höll vi ett möte på en uteservering och tog beslutet att sova i bilen. Den minsta sortens fransk bil. Det var under den natten som jag blev smärtsamt medveten att jag faktiskt fyllt 50 år. Rygg, knä, axlar - allt värkte. Fast nästa dag hittade vi ett litet, mysigt hotellrum mitt i stan. Då blev jag 25 år igen och livet var åter den fest det faktiskt är! Som vanligt, va? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se