Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Det är alltid lite högtidligt att sätta sig och skriva årets första lilla text. Förra året blev det drygt 300 krönikor och jag är nog uppe i några tusen vid det här laget. Egentligen borde man kunna börja om från början och publicera det första årets texter. Ingen, allra minst jag själv, skulle förmodligen känna igen dem. Nej, usch och fy! Det hade varit djupt ohederligt. Enda skälet till varför jag överhuvudtaget kommer på en sådan idiotisk tanke är förstås att det inte är helt angenämt att sitta på tidningen idag. Jag försökte verkligen vara försiktig med maten i år men ändå kör det i magen, dunkar lite lätt ovanför öronen. Fyrverkerier är en lätt hisnande upplevelse. Klockan tolv stod jag fem våningar upp på balkongen och såg ut över staden iklädd mörk kavaj, vit skjorta och röd slips och höll ett litet improviserat tal till mänskligheten. Ingen lyssnade. Med en sådan utsikt blev emellertid fyrverkerierna andlöst vackra. Men också lite skrämmande. Befinner man sig så högt upp är det ofrånkomligt att några raketer passerar väldigt nära och några briserade också lite väl tätt inpå. Då får jag alltid känslan av att befinna mig i någon krigszon. Det visslar och tjuter mellan huskropparna, krutröken sticker i näsan och smällarna ekar och skräller. Men allt gick väl även om det blev förbålt kallt efter ett tag. Enda fördelen med det var att skumpan i glasen höll sig kall och fräsch. Avgav ni några nyårslöften? Det gjorde jag. Tyst och för mig själv. Jag lovade mig själv att det nya årets ska bli minst lika bra som det förra. Gärna något lite bättre. Och ska jag försöka vara en så god människa som möjligt, ta ansvar och känna empati och gå ner tre kilo direkt efter trettonhelgen. Det är vad jag gått upp hittills under helgerna. Vår nyårssupé bestod av små pajer med fyllning av stiltonost som förrätt. Makalöst gott. Den starka men goda stiltonsmaken levde kvar länge i gommen. Som huvudrätt blev det julskinka skuren i ganska tjocka skivor värmda i en madeirasås och serverade tillsammans med bakad potatis och en sallad på bland annat färsk svamp. Acceptabelt. Men kvällen stora sensation var efterrätten som bestod av våra egna inlagda vaniljpäron som vi smakade för första gången. Tillsammans med vispgrädde blev det något av det godaste jag ätit på länge. Nu drar jag mig tillbaka till soffan... Ett riktigt Gott Nytt År! Robert Dahlström,0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se