Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Härom dagen träffade jag en bekant kvinna på stan som tyckte att jag skulle skriva om ungdomars fula klädmode. "Har de ingen smak? Eller föräldrar som kan köpa ordentliga kläder till dem". Jag har gått och funderat på det. Och tittat på ungdomars kläder, och vuxnas också för den delen. Och på mig själv i spegeln. Först och främst tycker jag inte att ungdomar klär sig särskilt fult. Tvärtom. De är överlag tufft och medvetet klädda. Och ser man på många av oss vuxna så ska vi nog inte göra oss för breda. Det gäller inte minst min egen klädsel. Uttrycket "smaken är delad" finns på de flesta språk och i mängder av varianter. Och är för mig en självklar grund till hur människor klär sig och har det i sina hem, bilar och sommarstugor. Jag tror egentligen inte heller att det finns bättre eller sämre smak även om många vill hävda det. Och det har ingenting med pengar att göra. Jag köpte en gång en jättefin italiensk kavaj för flera tusen, visst var den snygg och enligt min smak fantastisk. Men ingen reagerade särskilt över den. Förra året köpte jag en annan kavaj, också en riktig snygging enligt min smak, och den reagerade nästan alla inför och tyckte den var "flott". Den kostade 25 kronor på fredsloppisen... Fräsch och nästan oanvänd och som ny efter en kemtvätt. Dagens ungdomsmode är ju inte bara ett. Det finns hur många varianter som helst, ofta kopplat till musiksmak och livsstil. Det är inte helt enkelt att vara avvikande, och därmed självständig och originell i sitt uttryck och stil, för dagens tonåringar. Det var enklare för oss som växte upp på 1960- och -70-talen. Vår föräldrageneration klädde barnen som små vuxna. Jag glömmer aldrig när jag tvingades gå till skolan i andra klass klädd i skjorta, slips och kavaj. Alltså räckte det med att vi lät håret växa och klädda oss i jeans och gamla amerikanska armérockar. Men det fanns förstås fraktioner, i början kunde man vara "dixie" eller "sune" och sedan styrdes utseendet av om man höll på Stones eller Beatles - till sist blev vi hippies hela bunten. Just nu bär jag väldigt sällan skjorta. Jag glömmer hela tiden bort att köpa ett nytt strykjärn. Och att gå i skrynklig skjorta är uteslutet. Alltså blir det mest tröjor vilket ju är bekvämt och praktiskt. Sådana trivialiteter kan också styra vår klädsel... Klart vi hörs! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se