Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Under många vårar har jag försökt köpa sandaler. Det har inte lyckats. Skälet är att det inte finns några sandaler som faller mig i smaken. Och i år är det värre än någonsin. Antingen är sandalerna av den där tönt-gubb-typen som Stig Helmer i Lasse Åbergs filmer går omkring i. De ser inte friska ut. Eller så är de av den moderna sporttypen som ser ut som rymdskepp eller ingredienser i ett dataspel - de är säkert sköna och fotriktiga men jag känner mig som en robot i dem. Och till sist, de få sandaler som är både hyfsat snygga, ändamålsenliga och bekväma kostar tusentals kronor. Överhuvudtaget, menar jag, är skomodet just nu förfärligt. Fyrkantiga, märkligt klumpiga herrskor och överdrivet spetsiga, smala och vingliga damskor. För att inte tala om alla varianter på slip-in skor! Möjligen kan jag tänka mig den designen på morgontofflor - ni vet sådan som vi kallar för "slöfsor" här i Skåne. Och varför kallar vi dem för det? Jo, därför ingen människa kan gå normalt i sådana skor. Det blir en hasande, stel gång som är fruktansvärt ful och bara passar till den tidiga morgonens sinnesstämning och bakom stängda dörrar och fördragna gardiner. Allra värst är att se unga människor i dessa "slöfsor". Unga människor har för det mesta bråttom och drar man upp den hasande, stela gången till en högre hastighet blir det både komiskt och patetiskt. Lite framåtlutat och famlande som om de stackars barnen hela tiden håller på att falla omkull men lyckas få in benen under överkroppen i sista sekunden. Det sägs att modet uppstod genom att ungdomar trampade ner bakkappan på skor som de hade till att springa ut och in i. Det gick helt enkelt snabbare att ta på och av skorna. Nu gör man nya slip-in-skor som ser ut exakt som om de blivit nertrampade där bak... Ungefär lika märkligt som att man säljer trasiga och söndertvättade jeans och extraskrynkliga skjortor för stora pengar. Nåja, jag har förstås blivit gammal och insnöad. Och det är trots allt inte mer än 35 år sedan jag själv satt med mina första Wrangler-jeans i stuprörsmodell och slipade dem med sandpapper för att de inte skulle se så nya ut. Och så förstörde vi våra skor och jackor genom att skriva på dem med tuschpennor. För att inte tala om våra utsvängda brallor på 1970-talet... Hm, jag ska nog tala tyst om kläd- och skomode i fortsättningen. Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se