Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Jag får tacka för alla förslag om botgöring. Inte visste jag att mina synder var så välkända - jag som inte ens känner dem särskilt väl själv. Tyvärr kommer jag inte att befinna mig i Spanien under påsk för då förstår jag att det finns många goda tillfällen till botgöring. Broder G, på Västerbro, aviserar att även han kommer att dyka upp i Jerez och han är förstås snabb med att föreslå lämplig botgöring - inte en droppe sherry under hela tiden i Jerez. Detta är en hård botgöring - snarare ett straff, ett allt för strängt straff. Ty Jerez är all sherrys moder. Det är inte alls engelsmännen som står bakom sherryn även om de introducerat den i salongerna och dessutom har de vulgariserat staden Jerez stolta namn till just "sherry". För de allra flesta är sherry en brungul, lite söt vätska som man dricker i små glas företrädesvis i slott och östermalmsvåningar. Lite fint men också tråkigt och "tantigt". Så är det inte nere i Andalusien. Särskilt inte i trakterna kring Sevilla och söderut, ner mot Atlantkusten. Där dricker vi en vit, oerhört torr sherry som smakar hav och metall och sol. Manzanilla heter den. Det närmaste man kan komma på svenska systembolaget är Tio Pepe. Sherry tillverkas förstås i Jerez men också längst ner vid kusten, i Sanlucar de Barrameda. Där nere sägs det att man gör den absolut bästa Manzanillan. Och den ska avnjutas sval och helst bör man sitta i just Sanlucar de Barrameda med fötterna i Atlanten för att njutningen ska vara fullständig. Jag har provat och kan bara hålla med. Många konnässörer menar att den vita sherryn är så känslig att den tappar så mycket smak under den korta transporten upp till Sevilla att den blir odrickbar. Som sagt, med fötterna i Atlanten några hundra meter från platsen där vinet mognat. Då smakar Manzanillan bäst. Att helt avhålla mig från sherry när jag befinner mig i sherryns hjärtland är således ett väldigt hårt straff och jag anser inte att mina eventuella synder är av sådan dignitet att jag förtjänar ett sådant straff. Jag vill ju bara vara lite till lags och erkänna att det var aningen högmodigt av mig att sitta i Spanien och hävda min syndfrihet. För övrigt kan man väl som svensk inte synda? Vi pratar väl betydligt mer om skuld än synd? Åtminstone gör Ingemar Bergman det. Det låter lite bättre tycker jag - att åka till Jerez och bli skuldfri. Fast då¨krävs det en lotterivinst förstås... Avstå sherry i Jerez - aldrig! Vi hörs väl? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se