Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

Mina goda vänner i huset lever ett märkligt liv. De har råttor på köksbordet och förälskade syrsor i källaren. Ett tag fanns det även vandrande pinnar i huset men frågan är om de inte gick åt som cocktailpinnar på nyårsfesten? Vad de har ute i garaget ska vi inte tala om...

De har också ett fantastiskt körsbärsträd men det är ju inget kul vid den här årstiden. Dessutom har de stans bästa malörtsbuske som vi brukar skörda i fullmåne och allt. Men den är inte heller särskilt kul just nu. Fast en malörtsnaps är förstås precis vad man behöver för att fördriva januariångesten.

Nej, då är det roligare med råttan på köksbordet. Råttan är en hamster som på blott några veckor blivit Skånes mest bortskämde hamster. Jag trodde inte mina öron när jag hörde att den numera sitter med vid frukostbordet och käkar. Där sitter hela familjen och gnager på sina frallor och pappan vänder sig vänligt till mamman och ber snällt: "Kan du skicka marmeladen till hamstern. Han når inte...".

Jag har själv haft en hamster när jag var glytt. Den var väl inte särskilt kul. Senare i livet blev jag kattmänniska och det var väl därför jag redan som liten tyckte att hamstrar var lite mesiga.

Katter och hamstrar har, för övrigt, ett passionerat förhållande. Katten älskar att sitta utanför buren och vänta på miraklet att burdörren ska öppna sig. Hamstern sitter trygg och säker bakom sina galler och räcker lång tunga åt katten. Som bidar sin tid på katters vis...

Nej, min hamster trivdes nog inte i sin bur. Den sov hela dagarna i sin lilla trälåda och nätterna ägnade den åt att gnaga på burens galler. Eftersom den var placerad i badrummet, där akustiken var god, hördes gnagandet över hela lägenheten vilket gladde mina föräldrar.

Några syrsor har jag aldrig haft. Det har mina vänner. Egentligen är det bara en, förmodligen en hussyrsa (rätta mig gärna), och den är förälskad i mamman. När det är tomt och ensamt i källaren gnider den på och låter rejält.

Men när mamman går ner i tvättstugan, som ligger intill pannrummet där syrsan bor, tystnar den, lägger huvudet på sned och tittar beundrande på mamman som river i tvätthögen med håret på ända. När hon lämnar källaren börjar den stackars syrsan åter sitt längtansfulla gnidande.

Jag föreslog att de skulle bjuda upp syrsan till köksbordet. Där sitter ju redan alla andra...

Klart vi hörs!

Robert Dahlström, 0411-645 53

robert.dahlstrom@allehandasyd.se