Dahlström funderar och flanerar/Torsdag

När jag studerade i Lund jobbade jag ofta extra på olika vårdinrättningar och äldreboende. Det var bra att ställa de insnöade, teoretiska studierna mot det praktiska livet.

Bland annat arbetade jag en sommar på ett äldreboende där vi ägnade oss åt rollspel. Jag var den enda mannen på bygget och fick därför lite specialuppgifter. Jag blev, till exempel, betrodd att handla ut på Systemet. Många av de snälla gamla damerna behövde en skvätt madeira eller portvin för blodet skull men tyckte det var lite pinsamt att gå och handla. Men jag var ju karl så om jag kunde tänka mig... Det kunde jag.

Alltså gick jag och handlade en liten flaska madeira eller portvin lite då och då. Vid ett tillfälle försökte jag övertala damen att vi kanske skulle satsa på en hel flaska så slapp jag ränna på bolaget stup i kvarten. Men se det gick absolut inte an. Trodde jag att hon var en drinkare, eller? Det var enbart för blodets skull, allt enligt doktorns ordination.

Alltså fortsatte jag mina blygsamma inköp. När jag varit och handlat hade vi en liten trevlig ritual. Jag fick absolut inte visa flaskan utan skulle ta in den i rummet i min väska. Väl inne, bakom den stängda dörren, var det min uppgift att ta fram det lilla spetsglaset, öppna flaskan och servera ett glas. Med sirliga rörelser och allt, precis som en riktig servitör. Sedan lämnade jag damen ensam med sin madeira och de nätterna hade hon aldrig några problem med sömnen.

Vi hade även en annan, mycket fin gammal dam. Änka till en av våra stora litterära män. Hon bodde i den största lägenheten och jag blev snart hennes favorit. Jag spelade helt enkelt återigen rollen av servitör och hovmästare och gjorde en hel show av att servera henne mat. Hon ville ha allt på sitt eget sätt och när jag väl lärt mig hade vi rätt kul.

Men bäst av allt var att få jobba med en gammal sjökapten som också bodde på "hemmet". Ingen av den kvinnliga personalen gillade honom för han tog tillvara alla möjlighet, om ni förstår vad jag menar?

Han hade en dödskalle på sitt skrivbord, rökte Bill, svor så tapeterna rämnade och hade massor av böcker och sjöprylar på rummet. När jag kom in till honom lämnade jag alltid av helt reglementsenligt genom att skrika: "Godmorgon kapten! Vinden har mojnat, regn väntas till middag och det är fyra grader plus. Allt väl ombord." Det gillade han skarpt. Jag också.

I gryningen?

Robert Dahlström, 0411-645 53

robert.dahlstrom@allehandasyd.se