Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Är det något jag fruktar här i livet så är det eldsvådor. Att bli instängd under en brand är en fasansfull mardröm som får min flygrädsla att blekna bort som en vintermorgon. Det har säkert att göra med flera upplevelser genom livet där fruktan för eld varit stor. Till exempel när jag var sommarbarn på en gård i Blekinge och det blev rejäla åskväder. Då steg alla på gården upp och vi satt påklädda i det största rummet och bara väntade. Det gick inte att ta fel på mina sommarföräldrars stora oro för att blixten skulle slå ner och orsaka brand på gården. När jag lite senare i livet låg i flottan och var med om en mindre brand ombord förstärktes respekten och fruktan för eldens kraft och makt. De lite äldre högbåtsmännen kunde berätta hemska historier om brand ombord. Det är till föga hjälp att man är omgiven av vatten när det brinner ombord. Nu måste man förstås vara lite fatalist - alltså lita på att man har ett gott öde - men visst känner jag lite obehag när vi bor på små, ruffiga hotell. Jag minns särskilt ett i franska Dijon. Stan var fullbelagd på grund av någon operafestival och vi fick ett hotellrum högst upp under taket dit man endast kunde komma via en så smal och vindlande trappa att man fick gå i sidled och hålla sig i väggarna. Det hade förstås varit en dödsfälla om hotellet börjat brinna. På några franska hotell har jag sett att de har rejäla trossar i fönsterkarmen, en livlina att fira ner sig i om det börjar brinna. Det är ju bra men det är inte lätt att klättra ner för ett rep om man inte är van. Natten mellan lördag och söndag sov jag inte hemma. När jag flanerade till tidningen efter lunch i söndags mötte jag en bekant dam som stack ut huvudet ur en bil och frågade vad i hela fridens namn som hänt i mitt hus under natten. Brandkåren hade varit där med både polis och akutbil och allt. Jag visste ingenting men det gjorde man uppe på redaktionen. Det hade brunnit i en av butikerna i källarplanet i mitt hus. Tack och lov upptäckte nattvandrare röken och slog larm och räddningstjänsten var på plats på några minuter. Det var en lampa i skylten som ramlat ner och antänt lite kläder. Inte så svåra skador men massor av rök. Vilken tur att jag inte var hemma. Jag vill inte uppleva att vakna med brandkåren nedanför mina fönster och trappan full av rök... Nu byter jag batterier i brandvarnarna! Klart vi hörs! Robert Dahlströms favoritgran. Bild: Thorsten Persson."Robert Dahlströms favoritgran. Bild: Thorsten Persson. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se