Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

I söndagskväll kunde jag inte hålla mig längre. Jag öppnade skåpet, klättrade upp till översta hyllan och lyfte ner chokladkartongen som egentligen var tänkt att utgöra en del av påskgodiset. Jag kände direkt att den var väldigt lätt och cellofanpappret runt kartongen var borta. Mycket riktigt. Ett chokladtroll hade varit framme och plockat ut en försvarlig mängd godisbitar. Eftersom jag känner mina närståendes smak när det gäller vissa chokladbitar genomskådade jag genast tjuven. Men när jag konfronterade chokladtrollet med sanningen möttes jag av förvånade miner, fladdrande ögonbryn och oskyldiga ögon. Ooonejjj, inte hade väl...och hur kunde jag tro...skulle aldrig komma på tanken...och så vidare. Dessutom gjordes ett tappert försök att skylla på "Hunden" men det blev den sista stenen som fick chokladtrollets trovärdighet att sjunka till botten. Jag känner nämligen "Hunden". Hon skulle mycket väl klara av att plocka ner kartongen från hyllan, öppna den snyggt och prydligt men hon skulle aldrig göra ett utval av chokladbitar. Det är nämligen det som skiljer hundarna från oss människor. Vi har alla våra favoriter bland pralinerna medan hundarna äter allt. När jag dessutom upptäckte att någon tullat på portvinsflaskan stod det hela i klar blixtbelysning. Någon, inga namn i detta sammanhang, hade helt enkelt haft en trevlig liten stund på soffan med praliner och portvin. Straffet kommer att bli kännbart. För övrigt är mina egna favoriter trillingnöt och fransk nougat. I går var det åter dags för ett litet gatlopp i räkningarnas tecken. In på banken för att göra ett större uttag (som inte tillåts i automaten). Nobben. Inga kontantaffärer efter 13.00. Men blev hänvisad till Posten - eller vad det nu heter. Långa köer, lätt kaos, inga kölappar. Väl framme fick jag beskedet att det inte fanns tillräckligt med kulor på kontot. Ut igen och bort till automaten. Av två fungerade bara en. 35 personer före. Uttag och koll, pengar hade dragits automatiskt helt enligt mina intentioner som jag glömt. Åter till Posten (heter det Betalningsserviceställe, tro?) och ännu mer köande innan jag äntligen kunde gå ut i staden som en fri man med pengar på fickan. Sådan är verkligheten för oss som ännu inte skaffat internetbank och som gillar känslan av riktiga pengar mellan fingrarna och ett kvitto av papper som man kan lita på. Nu börjar det påska till sig. Klart vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se