Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Eftersom allt fungerade fantastiskt bra i fredags på våra jobb kunde vi packa bilen i väldigt lugn och ro och åka i väg fullständigt avstressade redan vid två-tiden. Bilen var förstås nyservad, spann som en katt och blänkte i solgasset, ungarna somnade direkt i baksätet efter att ha sjungit Idas sommarsång tvåstämmigt tre gånger och hunden snusade gott i sin korg längst bak i bilen. Jag var utvilad, nyduschad och lycklig och bredvid mig satt ljuset i mitt liv och suckade lyckligt och var så fräsch och vacker i sin sommarklänning med blommor på. Den söta stråhatten låg i hennes knä. Det var nästan ingen trafik alls och den fyra timmar långa resan upp till ön gick helt utan problem. Vi stannade i Ljungby och åt glass och kiosktanten berättade att den var alldeles nygjord. Hunden kissade ordentligt och ungarna somnade om igen så fort vi satt oss i bilen. När vi kom fram stod farmor och vinkade. Hon var rosig om kinderna och hade lite mjöl i håret. Syskonen och fastrarna var redan där och de satt ute i bersån och drack kaffe och åt nybakade bullar. Ungarna sprang genast dit och satte sig i knäna hos sina favoritfastrar och fick saft och bullar. Solen lekte ner genom de nästan utslagna syrenbuskarna och en näktergal slog några provdrillar inför nattens konsert. Vi bar in vår packning i vår lilla gäststuga där de blommiga gardinerna sakta svängde i den ljumma vinden från det öppna fönstret ut mot havet. Det luktade gott av såpa och färska blommor och i skåpet, där vi lade in våra perfekt hopvikta kläder, låg väldoftande lavendelpåsar. Vi ställde oss i dörren och tittade bort mot bersån där ungarna kluckade av lycka och vi såg bort mot växthuset där farfar pysslade med sina engelska pelargoner. Vi kramades och livet var underbart och genom det öppna köksfönstret hörde vi farmor nynna på en slagdänga från 1950-talet. Pingsmiddagen blev en succé. I den ljumma kvällen år vi sill och färskpotatis (som farfar med stor omsorg odlat fram i växthuset just till denna helg) och när farmor druckit en halv snaps tog jag fram gitarren och så ledde hon oss i allsång med alla de gamla, fina sommarsångerna. Mmmmmm! Så har inte min pingst varit. Det är den sällan i stan. Men vi har bakat två goda kakor, ätit pingstmiddag i solen och jagat fästingar i "Hundens" päls. Det duger det också! Som vanligt? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se