Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

I den tidigaste morgonen hörs inga ljud från människor. Endast en koltrast tar sig tid att sjunga några strofer och kajorna på skorsten tvärs över gatan hälsar på varandra med små skrockande läten. Det är inte många timmar det är tyst i en stad om sommaren. Nattrumlarna är uppe sent och dagen börjar tidigt med ljuset. När klockan i kyrkan slår fem hör jag hur någon går där nere på gatan och städar. Och en halvtimme senare kommer tidningsbudet. Jag hör hur städaren och budet växlar några ord och efter någon minut rasslar det till i min brevlåda och tidningarna ligger på golvet. Jag vet att för många börjar dagen med att tidningen kommer och då sätter man på kaffe och tar sig en lugn stund vid köksbordet innan dagen börjar på allvar. Eftersom det är måndag är nästa dominerande ljud sopbilen som glider in på gatan med dovt morrande motor. Det är välbekant och tryggt och jag somnar om i behaglig vetskap om att jag ännu inte behöver stiga upp. Svagt och långt borta genom sömnen hör jag det vanliga ljudet av brödbilens skjutdörr. Det är dags att köra ut nybakat bröd till butikerna. I tillståndet mellan dröm och verklighet kan jag känna doften av färskt bröd. Nu strålar solen in genom mina fönster och jag ligger och följer ljusets dans på min vita vägg. Tänker på att jag inte får glömma att vattna mina växter innan jag går iväg. Det är varmt och torrt och alla behöver vatten varje dag. Klockan närmar sig nio, jag sitter i solen med en kopp te och njuter av stillheten och det bländade sommarljuset. Nästan på minuten hörs radioskval nere från gatan, radiohandlaren har öppnat och lockar med en liten transistorapparat som står på ett bord tillsammans med en brödrost, en telefon och lite andra varor utanför butiken. Så här dags är många människor i rörelse och det känns som att stadens puls börjar slå lite fortare. Ett stilla mummel hörs från gatan som då och då bryts av ett barns skrik eller en ropad hälsning på avstånd. Varubilarna mullrar in på gatan och efter en stund känner jag stanken av disel som letat sig upp till mina fönster. Det börjar bli dags att ge sig av. När jag kommer ut från badrummet är dagen i full prakt. Gatan är fylld av folk, Vincent står och spelar de eviga Taube-melodierna på sitt dragspel medan jag klär mig. Jag älskar dessa morgnar! Att sedan mina glasögon gick sönder, fyra dagar innan jag far på semester, får jag stå ut med... Vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se