Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Att få ovälkommet besök är inte kul. En lördag blev min förmiddagsvila förstörd av en stor geting som flög in genom fönstret. Det var uppenbarligen en hona som letade efter en plats att övervintra på och jag förstår att hon tyckte det verkade mysigt hemma hos mig. Dessvärre tycker inte jag att det är lika mysigt med getingar, särskilt inte om de är stora och det hjälper inte att det är honor. Men eftersom det bara var för några dagar sedan kände jag ett visst medlidande med getinghonan. Hon var så att säga ute i sista minuten. hittade hon ingenstans att överleva vintern så skulle hon dö. Men å andra sidan skulle det då inte bli riktigt så många getingar nästa år. Vilket dilemma. Jag kände inte för att döda henne och försökte därför att få ut henne genom fönstret utan att bli stungen. Men det var hon inte alls med på. Hon flög bara längre in i lägenheten och jag for efter beväpnad med två allehandor, en i varje näve. Jag viftade och försökte driva henne mot fönstren men hon vägrade och surrade allt högre och allt mer irriterat. Till slut for hon in i badrummet och då tyckte att hon förverkat sina chanser. Jag dränkte henne helt enkelt med hjälp av duschen och såg hur hon försvann ner i avloppet... Lite tragiskt men vad skulle jag göra? Jag kom att tänka på detta när en god vän till mig berättade vad som hände i lördags. Hon satt på eftermiddagen i godan ro i köket och läste en bok och njöt av stillheten och ett glas vin. Pappan och ungarna var på ovanvåningen och pysslade med något dataspel. Allt andas frid och lugn. Då öppnas plötsligt ytterdörren och en lång man med en mössa nerdragen i pannan kliver in med långa och tydligt berusade steg. Han gick rakt in i köket och ställde sig framför min vän. Som förstås blev rädd och reste sig och frågade skarpt om han inte gått fel? Då tittade mannen sig förvirrat omkring, nickade och svarade att det hade han nog gjort. Därefter vände han på klacken och gick ut. Stängde dörren ordentligt efter sig och gjorde samma sak med grinden och försvann neråt gatan. Han hade uppenbarligen tagit fel på inte bara huset utan hela kvarteret för han gick inte in någonstans så länge min vän kunde följa hans väg. Nej, ovälkomna besök är inte kul. Jag känner en annan kvinna vars hem invaderades av igelkottungar och det hade också sina sidor. Men det är en annan historia... Klart vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se