Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Vilken härlig vinter vi fick till Trettonhelgen! Och snöröjningen är sannerligen alert - åtminstone i min lilla stad. Redan i lördags morse, vid sex-tiden, vaknade jag och var fullständigt övertygad om att någon var på väg att riva mitt hus. Men det vara bara snöröjningen. Då hade det inte kommit särskilt mycket snö så skoveln av hårdaste stål fick rejäl kontakt med den ojämna kullerstensgatan. Hela huset skakade och det dånade som om något väldigt allvarligt höll på att hända. Visst är det underbart att se hur nästan berusade hundarna blir av snön? Åtminstone "Hunden", som är rätt stor, älskar att kasta sig i snön och rulla runt. Fast i går morse, när det var många decimeter snö, fick hon jobba rejält för att ta sig fram i drivorna. Och så är det ju trevligt att tvätta köksgolvet med några liter smält snö som gömt sig i den kraftiga pälsen... En märklig händelse utspelade sig i mitt andra hem natten till i går. Alla har ju numera mobiltelefon och när hela flocken är hemma ligger det fyra "nallar" på hallbordet. Vi har dem där för att slippa fara runt lägenheten som yra höns varje gång det ringer. Alltså fyra mobiler plus en trådlös telefon som också drivs av batterier. Det började strax efter två på natten. Det första ljuset registrerade jag i drömmen men andra gången det pep till högt och metalliskt vaknade jag. Först vid tredje signalen förstod jag vad det var - ett mobilbatteri som ropade på hjälp. Det ville ha ström. Eftersom det inte slutar av sig själv var det bara att kliva upp ur duntäcket och sätta telefonen på laddning. Huttrande återvände jag till sängvärmen och hade nästan somnat om när samma ljud hördes igen. Jag svor och undrade var det var för fel, jag hade ju satt den på laddning? Men signalen hördes igen. Då förstod jag att det var en annan telefon som också ville ha "mat". Alltså upp igen och ta rätt på den lidande telefonen och in med den i en laddare och åter till sängen i full fart. Nu var flockledaren vaken och undrade varför jag sprang upp och ner ur sängen. Då förklarade jag att det var den moderna tidens elektroniska spädbarn som måste matas oavsett vilken tid det är på dygnet. Och då, tro det eller ej, började en tredje telefon pipa. Då sade flockledaren, "jag tar det", med den erfarna moderns oändliga tålamod. På morgonen låg de små telefonerna och formligen strålade av energi... Nu kör vi som vanligt! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se