Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Nu är mitt badrumsgolv väldigt rent. Men fortfarande också väldigt halt. Saken är den att jag har mitt tvättmedel ovanpå badrumsskåpet. I går morse skulle jag se efter hur mycket tvättmedel som var kvar och då välte jag förstås ner kartongen som studsade glatt på handfatet gjorde några snygga volter medan tvättmedlet stod som en snöstorm i luften och hamnade till sist på toalocket där resten av innehållet rann ut på golvet lika stilla som sanden flyter i ett timglas. Jag stod som förstenad och bara såg på. Hur tar man upp ungefär ett kilo tvättmedel från ett badrumsgolv? Jag funderade först på dammsugaren men var lite osäker på hur den skulle reagera på vattnet som fanns kvar på golvet efter duschen. Det hade blivit väldigt geggigt. Alltså började jag torka upp manuellt. Ju mer jag torkade desto mer spred sig tvättmedlet och dessutom förenade det sig med vattnet och blev till en hal sörja. Efter en halvtimmes jobb var det mesta borta och golvet har nog aldrig varit så rent. Men ännu återstår en hel del. Det får bli en rejäl sköljning i afton... Nej, ibland är livet hårt. Och märkligt. I slutet på förra veckan ringde min tandläkare och bjöd in till den vanliga kontrollen. Det behövs eftersom jag bitit av en bit fyllning. Tror ni inte att jag bet av ytterligare en plomb i söndags? Hur kan mina tänder veta att jag ska till tandläkaren i veckan? Nu sitter jag och tuggar försiktigt på ena sidan för att inte komma åt den skadade tanden som är väldigt känslig. Som om inte allt detta vore nog en måndagsmorgon slängde jag mina handskar i soptunnan. Jag höll både handskarna och soppåsen med höger hand och hann glömma bort handskarna på vägen ner för trapporna. Nu vore det inte något problem om man inte tömt soptunnan denna morgon. Det är en sådan där stor, grön soptunna som mest liknar en container. Det är alltså ganska långt ner till botten. Och kanterna på soptunnan är väl inte de renaste jag har sett. Först övervägde jag att låta de förvisso gamla och slitna handskarna stanna kvar på botten av soptunnan men så ångrade jag mig. De duger någon månad till. Alltså hämtade jag en sopkvast och lyckades försiktigt fösa upp handskarna. Vad grannfrun tänkte när hon passerade och såg mig stå och rota i soptunnan vill jag inte veta... Visst är livet härligt? Vi hörs! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se