Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Ni vet hur det är när man varit ute och rest och det är allt för många dagar kvar på månaden. Avlöningsdagen är långt borta i fjärran och det klirrar allt ödsligare i börsen. Då gäller det att lägga upp en strategi, att se över kassan och fördelar kronorna över tiden så att det finns bröd på bordet även den sista veckan. Detta är ett lyxproblem för mig, det erkänner jag gärna. Hade jag varit klok hade jag sparat och lagt undan tidigare i vår men jag slösade i stället. Därför beklagar jag mig inte och jag är inte alls fattig. Anledningen till att jag påpekar detta är att det tyvärr finns allt för många fattiga människor i vårt samhälle som aldrig upplever en månad då det går ihop. Och överhuvudtaget aldrig ens kan tänka sig att ge sig ut och resa. Arbetslösa, ensamma föräldrar, sjuka, pensionärer - listan kan göras lång. De har sannerligen anledning att klaga, många gånger har de hamnat i besvärligheter utan egen förskyllan. Men de flesta gnäller inte utan bara strävar vidare. Därför ska banne mig inte vi som har jobb, hälsa och välstånd gnälla och klaga över struntsaker. Men för att återvända till min egen situation så handlar det om slumpen och att inget går att förutse. Eftersom jag räknat ut exakt hur jag skulle klara mig vecka för vecka var jag lite känslig för oförutsedda händelser. Nu var det inga allvarliga saker men jag förundras över att allt hände på en gång. Först tog tandkrämen slut, sedan schampot, därefter diskmedlet, nästa dag hade jag tvättstugan men tvättmedlet räckte bara till en maskin, så tog toalettpappret slut (visst hade jag några rullar högst upp i skåpet? Märkligt?), plastpåsarna i köket och "luktegottet" att ha under armarna. I kökets torrförråd upptäckte jag att riset var i stort sett slut och att det bara fanns en bottenskyla vitt mjöl. Och den där fiskgratängen som jag var helt säker på fanns i frysen var förstås borta. När åt jag den? Då min tändare tog slut och jag inte hittade några tändstickor utan fick tända cigaretten i brödrosten, började jag undra. (Jaha, cigaretter hade han råd med men inte toalettpapper, snacka om I-landsproblem). Hur kan allt ta slut samtidigt? Och varför precis just under dessa veckor? Var det en fingervisning om att jag bör lägga om mitt liv och inte bara köpa en tub tandkräm åt gången utan alltid två? Och att alltid kontrollera tvättmedelsmängden när jag bokar tvättstugan. Bör jag inleda ett nytt liv? Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se