Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Vi fick aldrig någon ordning på det där med att brygga kaffe. Sällan harjag mött så motstridiga uppgifter och det är omöjligt att slå fast vilket som är bäst; att fylla bryggtratten ända upp till kanten och sedan vänta tills allt runnit ner innan man fyller på igen, eller fylla på i en jämn och fin takt. Däremot fick jag ett lite bakslugt tips om hur man blir populär som kaffekokare på jobbet. Under några dagar lagar man blaskigt och smaklöst kaffe, med fördel på gammalt kaffe som stått ute utan lock i någon vecka, för att sedan göra ett starkt och gott kaffe på alldeles färska bönor. Då kommer alla att utbrista "Vilket gott kaffe du har gjort!" och man blir omåttligt populär. Fast jag förstår inte riktigt hur man ska förklara de dagar då man bjuder på diskvatten...? Själv använder jag en slags espressobryggare, en sådan där som man skruvar isär på mitten med kannan överst och som man ställer på spisplattan. Den har jag lånat av goda vänner som istället har en riktig, elektrisk proffsmaskin. Det blir ett starkt och gott kaffe perfekt att blanda med mjölk. Men ibland smakar det absolut bäst med vanligt bryggt kaffe gjort på spisen med kokande vatten och tratt. Och så var det berg- och dalbanan på Bakken, utanför Köpenhamn. Jag åkte den aldrig. Skälet var helt enkelt att kön till banan var alldeles för lång, dessutom hade jag ätit en god lunch som jag inte ville riskera och så var det så fruktansvärt varmt... Bristande mod var det alltså absolut inte tal om. Nu har jag hört om en ännu värre berg- och dalbana nere i Tyskland, med toppfarter på 120 km/tim. Jag siktar in mig på den nästa sommar istället. För övrigt har jag funderat på det här med att man ska leva i nuet. Det är ju bra och förståndigt att inte gå omkring och ångra saker man gjort, eller inte gjort, och det är också hälsosamt att inte oroa sig för framtiden. Jag hörde någon på tv som sade att det förflutna förändras hela tiden, precis som nuet, men framtiden är alltid den samma - okänd. Visst är det så att vi kan frisera det som hänt så det bättre passar vår nattsömn - man kan alltid skylla på andra eller på omständigheter som inte gick att påverka - och inte minst är det så att ju längre tiden går desto mer bleknar de där pinsamheterna man gjort sig skyldig till. Men hur kan det vara bra att leva i nuet när det inte anses lika bra att vara en som bara lever för stunden? Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se