Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

När man reser är den eviga frågan vad man ska ta med sig. Jag läste om en man som tog med massor av strumpor. Han bytte stup i kvarten. Rena, nya strumpor när han lämnade hemmet, sedan bytte han på planet och så bytte han när han kom till hotellet och slutligen bytte han ytterligare en gång innan han gick ut på kvällen. Tänk att åka utomlands bara för att byta strumpor hela tiden. Det kunde han väl gjort hemma? Några goda vänner till mig har farit till Mexiko, med två ungar - jag fick tyvärr inte se packningen. Den måste ha varit både omfattande och nödvändigtvis välplanerad. De lånade min största, hårda resväska. Själv går jag allt mer åt andra hållet. Efter många års släpande på väskor - både med och utan hjul - har jag "upptäckt" ryggsäckens alla fördelar. Även ganska stora ryggsäckar accepteras numera som handbagage vilket besparar mycket möda och tid på flygplatserna. Man bara tar sin säck och går. Dessutom får man plats med mer än man tror i en ryggsäck. De är som regel väldigt finurligt konstruerade med skofack längst ner och många olika fickor och utrymmen. På den tiden jag reste med bil ner till Medelhavet var jag också en storflyttare. Vi släpade i princip med oss hela hemmet. Men när vi, utan att egentligen reflektera över det, släpade med en stor strykbräda insåg jag att nu var nog gränsen nådd. Jag vågar inte tänka på vad som hänt om bilen hade havererat och vi hade fått ta tåget istället. Men under elva års turande till södern blev vi inte stående en enda gång. Mina vänner nere från München reser fortfarande så. Det är samma nöje varje gång de kommer upp och hälsar på på somrarna. Jag trodde faktiskt inte det var möjligt att få in så mycket bagage i en vanlig bil. Ungarna sitter som formgjutna i baksätet med packning runt omkring. Numera har jag inte så många måsten i packningen. Mina små lyckohundar förstås, min resedagbok, några böcker, nödvändiga kläder och ofta en liten radio. I Spanien bor vi som regel så enkelt att det varken finns radio eller tv på rummen. Men en elkontakt till radion finns alltid och det ger en härlig atmosfär att kunna lyssna på de lokala nyheterna och den lokala musiken. Och så brukar jag släpa med mig en väldigt fin fickplunta, fylld med mörk rom, som jag fick på min 50-årsdag. Det är ren nödproviant och den kommer ofta hem helt orörd. Fickplunta behövs inte i Spanien... Som vanligt, eh? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se