Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Det är en svår årstid just nu. Särskilt om man är cyklist. Man blir så lätt förvirrad. De senaste dagarna har jag tappat närvaron vid flera tillfällen. Ena gången cyklade jag bara iväg, det var så oerhört skönt, och efter ett tag frågade jag mig själv högt vart jag var på väg och varför. Jag skulle egentligen bara ett kort ärende. Det tog en stund innan jag kom på vad det var jag skulle köpa. Och i går var det likadant. Hade varit ute ett ärende och skulle cykla tillbaka till tidningen. Plötsligt upptäckte jag att jag passerat tidningen med några hundra meter och var på väg ut från stan... Det är så många dofter, synintryck, vinden i ansiktet och den värmande solen att man lätt försvinner ut i drömmar. Jag undrar om inte den meditativa tramprörelsen också bidrar till verklighetsflykten. Jag borde kanske ha en skylt på ryggen med en varning till andra trafikanter? "Pass på! Här cyklar en drömmare!" Eller: "Se upp! Våryr cyklist!" Nu när det åter är cykelsäsong kan jag inte låta bli att ta upp en högst personlig fråga som jag vet engagerar och gäller många andra. Jag vet inte riktigt hur det är på andra orter, till exempel Trelleborg, (ska ta reda på det) men visst är det märkligt att man tillåter tung lastbilstrafik på gågatan i Ystad men inte cyklister. En dag räknade jag till hela sju stora, tunga varubilar som stod i ett led på gågatan. De flesta med motorerna på. Ni kan tänka er hur det är när de ska ut och in på den för dem smala gatan. Barnfamiljer, pensionärer och andra hukar längs husväggarna och hostar i avgaserna. Och så finns det de som har mage att ha synpunkter på att en och annan av oss cyklar på gågatan? Lite rim och reson, om jag får be. För övrigt är det den bästa av tider nu. Fast för många små är det en tuff och krävande tid. Det är dags att lämna den ombonade tryggheten, det varma och fuktiga barndomshemmet för att bege sig ut i den tuffa världen och möta en verklighet som inte alltid är så trevlig. De flesta kommer säkerligen att klara det och överleva men för en del blir uppbrottet definitivt och slutet på en kort men skön uppväxt. Jag talar förstås om alla de små plantor och sticklingar som just nu ska härdas och anpassas till ett liv utanför köksfönstret, växthuset eller fönsterkarmen och ställa om sig till det riktiga livet på balkonger, terasser och rabatter. Klart vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se