Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Ibland blir jag riktigt ledsen. Som när jag slog upp tidningen i går morse och läste om barnet som lämnades kvar på tågperrongen eftersom dörrarna stängdes precis när mamman skulle dra ombord barnvagnen. Vagnen stannade på perrongen och mamman var inlåst på tåget. När mamman försökte få hjälp och bad att tåget skulle stanna avfärdades hon av föraren med att han hade en tidtabell att följa. Och biljettkontrollören sade sig bara ansvara för just biljettkontrollen. Och tåget rullade på. Denna tågpersonal måste omedelbart sjukskrivas och skiljas från sina ansvarsfulla jobb. Inte nog med att olyckan är framme och skiljer barnet från mamman - bara det är helt oacceptabelt - utan personalen visar dessutom en närmast robotaktig likgiltighet inför den självklart hysteriska mamman. Vad i hela fridens namn hände i personalens huvuden under dessa minuter? Deras reaktion är ju fullständigt absurd och måste vara ett starkt symptom på hjärnstress. För det kan väl inte vara så att de medvetet, och vid sina sinnes fulla bruk, anser att det är viktigare att hålla tidtabellen och klippa biljetter än att lösa något som måste anses vara en akut nödsituation? Om det nu inte gick, av till exempel säkerhetsskäl, att stoppa och backa tåget, borde lokföraren omedelbart tagit kontakt med säkerhetspersonalen på stationen och uppmanat dem att rusa till perrongen och ta hand om barnet. Därefter ringa efter en taxi till nästa möjliga stopp så modern så fort som möjligt återförenas med sitt barn. Är tågpersonal så dåligt utbildad och så slutkörd att man fullständigt tappar kontrollen inför en nödsituation då blir jag rädd. Det är ett väldigt stort och tungt ansvar att framföra ett tåg med kanske hundratal människor. Det är ett jobb som ställer särskilda krav på individen, det är inget jobb för vem som helst. Det är bra att kvinnan polisanmält händelsen. Vi måste få veta vad som gör att människor på livsviktiga befattningar tappar kontrollen och agerar fullständigt omänskligt. Vi måste få veta så vi kan förhindra att det upprepas. Nu slutade allt lyckligt men det är inte svårt att föreställa sig vad som kunde ha hänt med bara lite mindre tur... För övrigt dansar vi alla getingdansen just nu. Jag ser det överallt där människor rör sig utomhus. Vi viftar, hoppar, rusar omkring och slår vilt omkring oss - den typiska getingdansen. Klart vi hörs! Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se