Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Jaha. Då var det åter vardag. Jag sitter och tittar i almanackan och konstaterar lite dystert att det är 13 veckor kvar innan det åter blir röda dagar och lite extra ledigt. Det är 91 dagar det och då har jag inte räknat in dagarna i denna vecka och i påskveckan... Nåja, vi ska inte glömma vårdagjämningen 20 mars, att ljuset redan är märkbart på väg tillbaka, alla hjärtans dag 14 februari, fastlagsbullarna (som man idiotiskt nog redan börjat sälja) och internationella kvinnodagen 8 mars. Och så kommer årets frökatalog när som helst och en bit in i februari är det dags att väcka krukväxterna med omplantering och helt plötsligt är det april och då sticker jag till Sevilla. Så varför gnälla? Har ni hittat mig, förresten? Ja, det måste ni ju ha gjort om ni läser detta. Jag har flyttat. Min högt ärade chef tyckte att jag skulle få komma fram en bit och slippa ligga där längst bak och trängas med högtryck och lågtryck. Nu bor jag på Skånesidan och det finner jag vara både passande och ärofullt. Välkomna hit, mina vänner, jag hoppas ni kommer att trivas med mig lika bra här som där jag var innan. Nu när vi går in i den riktiga, egentliga vintern kan det kanske vara dags att sammanfatta helgerna. Tittar jag ner ser jag hela sex-sju kilos ren njutning sedan mitten av december. Det har alltså tagit mig mindre än en månad att skaffa denna rondör som nu ska bort. Behöver jag säga att helgernas toppnoteringar har varit alla goda bröd, saffransbullar, marsipan, biskvier, fikonkonfekt, chokladkartonger, ostar, rökta korvar, potatisgratänger med vispgrädde och äppelpajer med både vaniljglass och vispad vaniljgrädde. Med viss övervikt åt godis och kakhållet. För övrigt har det varit ganska händelsefattigt i helgerna och det tycker jag har varit skönt. Är ni nöjda med era julklappar? Det är jag. Och när jag kände det förstod jag att jag nog blivit lite gamma i alla fall. Jag fick en fin halsduk, ett par raggsockor, en olivtvål och ett vattenpass och det blev jag väldigt glad för. Allt var sådant jag behövde och riktig, fransk olivtvål kan jag inte leva utan. Men lite gubbigt, eller hur? Men jag räddas av ungdomarna som gav mig en tuff sedelklämma och ett litet snyggt designat etui som jag ska ha mina plastkort och kanske en femhundring i när jag är ute på galej. Det väger upp både raggisarna och halsduken. Vi hörs! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se