Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Jag är, som ni vet, väldigt intresserad av våra fördomar. Härom dagen pratade jag med en bekant från studietiden i Lund och han frågade, på fullt allvar, hur jag upplevde det att "köpa ner mig" genom att som stadsbo (född och uppvuxen i Malmö) jobba och bo "på landet". "Jag trodde man skulle hitta dig i Stockholm vid det här laget", sade han. "Nä, det lär du aldrig göra", svarade jag. "Möjligen Köpenhamn eller Göteborg men det är inte särskilt sannolikt". Jag försökte förklara för honom att det var fantastiskt på alla vis att bo och jobba "på landet" - jag pratade om livskvalitet, om små avstånd till affärer, om den goda kombinationen i att bo i en stad fast ändå på landsbygden. "Jaha du, och alla håller koll på varandra?" Då försökte jag förklara för honom att jag faktiskt bodde i en stad som är ungefär lika stor (eller liten) som Lund. Det blir väldigt många människor att hålla koll på. Nej, han förstod inte. Jag hade på något sätt givit upp, kapitulerat och blivit en "lantis". En "lantis-fjantis" som aldrig lyckades nå upp till himmelriket - det vill säga i det här fallet de stora tidningarna i Stockholm. Själv jobbade han förstås i Stockholm, bodde åtta mil från jobbet och tillbringade mycket tid i bilen, på tunnelbanan och i bussar. Denna fördomsfulla drift i människors hjärnor är fascinerande. Rörelsen SKA gå från landsbygden till storstaden om man vill bli något, och sedan när man blivit något då SKA man flytta ut på landet igen för att visa hur mycket man blivit något. Den där omvägen via storstaden gör att man ej längre är att betrakta som "lantis" och "bonnläpp" även om man bor mitt ute på slätten och pratar bred skånska. Det finns en annan rörelse i folks skallar som är lika intressant. Det är rörelsen mellan nord och syd. I de flesta av de europeiska länder jag besökt betraktas de sydliga delarna som tillhåll för myglare, lantisar, socialister, lathundar och allmänt arbetsskygga element som hellre sitter på en bar och sjunger eller spelar kort än jobbar. Så ser de som bor i norr på de i söder. Och så tvärtom, förstås. I syd anser man att folket i norr är strebrar, karriärister, djupt konservativa, arbetsnarkomaner, pengafixerade och fullständigt asociala. Detta gäller dock inte i Sverige där rörelsen går från norr och söder ner och upp mot mitten. Men det är inte ovanligt att en norrlänning trivs bra i Skåne och tvärtom... Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se