Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Hur gör man när man vill försvinna? Ja, alltså inte definitivt utan mer så där för ett tag någonstans i världen. Vaknade i går morse av att jag drömde att jag var på flykt och att jag kände mig svårt stressad och osäker på hur jag skulle kunna hålla mig undan. När jag väl vaknat och insett att det bara var en dröm började jag fundera på hur man egentligen gör. Vad drömmen betyder överlåter jag till Freud och Jungs lärjungar men skälet till drömmen kan nog ha varit att jag just läst ut boken Catch me if you can av storbedragaren Frank W. Abagnale. Han vars liv nu också blivit film. Även om man har gott om pengar är det inte helt lätt att hålla sig undan, åtminstone inte i Europa. Kanske något lite lättare i Australien, Asien och Afrika. Fast även där blir man ju föremål för folks intresse och snart nog kommer även myndighetspersonerna och undrar vad man är för en gök. Först och främst gäller det att skaffa sig en ny identitet, ett nytt pass. Redan där får jag problem. Hur gör man det? Då måste man bege sig ner till den undre världen och där vill jag bara göra studiebesök, inte affärer. Dessutom bör man väl skaffa sig en identitet som man kan stå för. Att utge sig för att vara kärnfysiker eller datasnille är inte bra. Då kan man ge sig den på att man träffar en fysiklärare eller en ung datanörd i den lilla byn i Borneos djungler. Rollen som djup och svår författare skulle jag väl kunna spela men då stöter man säkert på en polis i Guatemala som har en bror som jobbar på universitetet där det finns en annan släkting som är specialist på just svensk litteratur. Nej, har man polisen efter sig då är det säkert inte lätt och absolut inte kul. Även om man inte blir utlämnad. Att vara skatteflykting på spanska sydkusten är till exempel ingen avundsvärd tillvaro. Att sitta och hänga över de dagliga 15-20 G&T:s och längta hem är ett fängelse det med. Men däremot kan jag känna en slags frihetskänsla över att befinna mig någonstans helt oplanerat där ingen i hela välden har en aning om att jag är. Att sitta på en buss i Spanien och vara på väg till en by någonstans på landet och veta att man är helt utlämnad till sig själv och sin egen förmåga är en hisnande känsla som jag gärna upplever gång på gång. Fast med mobiltelefoner och e-mail är man ju aldrig bortom ära och redlighet som förr i tiden. Men man kan ju lämna tekniken hemma och låtsas lite... Klart vi hörs! Robert Dahlström. 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se