Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Strax efter elva i måndags kväll small glödlampan i hallen. Det gjorde ingenting. Strax efter sju i går morse small glödlampan i badrummet. Det var lite värre för utan ljus i både hallen och badrummet blev det väldigt mörkt. Och jag hade förstås inga reservlampor hemma. Således fick jag ställa mig i duschen i totalt mörker och då börjar man fundera. Jag tänkte på den gångna natten som var kall och regnig. Och på att nästan alla turister och semesterfirare försvunnit över en natt (mellan söndag och måndag) och att det därför är närmast ödsligt i stan. Och i mataffären är det ingen trängsel vid grillköttet. Sommaren är alltså nästan över och hösten smyger sig på oss sakta men säkert. När jag står där i mörkret och låter det heta vattnet strila över min lekamen slår det mig att sommaren är som en inslagen chokladbit i en vacker kartong. Varje kartong representerar en människas liv och varje chokladbit är en sommar. Vi förvarar kartongen med omsorg och hela vintrarna går vi där och tittar på chokladbitarna som tronar i sina blänkande guldpapper med röd text och fina medaljonger. Vi vet att vi inte får röra chokladbiten för tidigt, den ska vara länge och ge stor njutning som ska räcka i sex-sju vintermånader. Men det är svårt, för vi vet hur otroligt god den där chokladbiten är. Så kommer då äntligen dagen då vi får lyfta upp den lilla biten ur kartongen, sakta veckla ut det fina omslaget och blotta den mörkbruna, vackert mönstrade chokladbiten som är sommaren. Vi lägger den på tungan, andaktsfullt och stilla, och låter den smälta - inte tugga för då tar den slut för fort - bara låta den upplösas av egen kraft och känna hur dess olika aromer når smaklökarna och fyller vårt sinne med ljus, glädje och kraft. Men hur försiktiga vi än är tar chokladbiten slut alldeles för tidigt och plötsligt är den borta. Ingen god smak i munnen längre. Och vi börjar tänka efter om vi kanske ändå tuggade lite eller inte riktigt njöt av smaken hela tiden. Hann vi egentligen med att känna alla olika smaker i den fyllda chokladbiten? Och medan vi tänker på detta fångar den första höstvinden chokladbitens papper och det virvlar iväg med några torra löv och försvinner utom synhåll. Jag stänger av duschen och kliver ut i mörkret. Suckar och känner mig lite vemodig. Hur var det nu den smakade? Chokladbiten sommaren? Vi hörs! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se