Dahlström funderar och flanerar/Måndag
De senaste dagarna har det varit något som inte stämt i mitt liv. Varje gång jag lämnat min lägenhet har jag känt stråk av saknad. I går förstod jag. Min ytterdörr gnisslar inte längre. Under säkert ett år har dörren gnällt högt och hjärtskärande varje gång jag öppnat och stängt den. Men nu har något hänt. Den är tyst som en ängslig mus. Jag kan inte begripa hur det hänger ihop. Kan dörrar sluta gnissla så där av sig själva? Nåväl. Härom dagen hörde jag en fantastisk historia. En god vän och hans hustru var i Stockholm några dagar. En sen eftermiddag blev de sugna på ett glas vin och en liten bit mat. De gick in på en av stadens mer kända hak och slog sig ned vid ett bord. Det var gott om folk i lokalen. Efter ett tag kom en servitris fram till deras bord och frågade om de önskade rött eller vitt vin. De blev förstås lite häpna men svarade att de gärna ville ha rött. Hur kunde servitrisen veta att de ville ha vin? Någon minut senare kom kvinnan tillbaka med vin och en liten förrätt. Hon log och sade "Hoppas det ska smaka". Mina vänner var imponerade - tänk att man får en liten matbit till vinet. Ännu mer förbluffade blev de när servitrisen kom med varmrätten. Mannen i sällskapet försökte säga att de inte beställt kött men då frågade servitrisen, med ett stort leende, om de hellre ville ha fisk? "Nej men...", svarade min vän lite dröjande och då bara nickade kvinnan och rusade vidare. Uppenbarligen stressad. Mina vänner började oroligt titta sig omkring, något hände som de inte hade kontroll över. Då upptäckte de att de övriga gästerna hade små namnskyltar på brösten. Och att det stod en man i dörren och tog emot och kontrollerade gästerna och anvisade dem till särskilda bord. Han hade inte stått där när de kom. De hade hamnat mitt i ett sällskap konferensgäster som blev bjudna på mat. När servitrisen återkom harklade sig min vän och förklarade att de kom från Skåne och inte riktigt fattat galoppen och att de inte alls tillhörde konferensgänget. Han måste ha sett väldigt nervös ut för servitrisen började skratta. Sedan sade hon bara; "äsch, det är det ingen som märker. Vi säger inget. Vill ni ha mer vin och kanske lite kaffe?" När de var färdiga reste de sig och gick. Min vän sökte ögonkontakt med servitrisen men hon bara viftade avvärjande med fingrarna och log brett... Så kan det också gå till i huvudstaden. Som vanligt? Kåsören Robert Dahlström." BORDER="0"Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se
