Dahlström funderar och flanerar/Måndag

Jag är i färd med att måla om en möbel hemma. Gult ska bli väldigt vitt och rent och fint. Det är rätt kul att måla. Det tycker också min kära vän "Hunden" som är omåttligt nyfiken på vad jag sysslar med. Hon gillar inte färglukten men kan inte hålla sig ifrån mig. Därför kommer hon gärna fram och vänder ändan åt måleriet och koncentrerar sig på mig. Eftersom möbeln är ganska låg innebär det att när "Hunden" fyller upp det korta avståndet mellan mig och möbeln hamnar hennes långa och väldigt lurviga svans rakt på möbeln - som är full med nypålagd färg... När det hänt två, tre gånger gav jag upp och tog demonstrativt hennes svans och använde den som målarpensel. "Hunden" märkte inget ovanligt utan bara viftade på, glad över uppmärksamheten. Först skrattade vi men sedan blev matte allvarlig och undrade hur jag tänkt få bort färgen. Eftersom det är lackfärg som endast går bort med starka kemikalier var det ett problem. Det är inte bra att tvätta en hund i lacknafta. Vi fick helt enkelt klippa bort de pälspartier som var värst drabbade av färg. Det var tack och lov inte så mycket men ändå... Det syns. Efter den sista incidenten blev "Hunden" beordrad att gå och lägga sig på sängen och där låg hon sedan under resten av den dagens måleri och suckade tungt med sina stora melankoliska ögon. Men jag såg stora möjligheter. "Nästa gång "Hunden" varit och badat och rullat sig i rutten tång och annan smörja så till den milda grad att hon ändrat färg kan vi helt enkelt ta min skäggtrimmer och klippa av pälsen istället för att ägna timmar i badrummet för att få henne ren. Pälsen växer ju ut igen", föreslog jag till matten. Det var ingen bra idé, tyckte matten. "Jaha, så när du ätit glass med hela ansiktet då är det bara att klippa av skägget i stället för att tvätta det. Det växer ju också ut igen", kontrade hon snabbt. "Men jag kan väl få använda henne som målarpensel om jag använder ofarlig, vattenbaserad färg i alla fall", försökte jag. Jag vill inte återge svaret i detalj men det gick ut på att även jag kunde användas som målarpensel...eller åtminstone en del av mig. För övrigt tycker jag det är underbart att sitta i en bil och långsamt krypa fram i ösregn och småprata med en kär vän som sitter bredvid. Allt har en positiv sida, även ett våldsamt ösregn i natten på väg från Malmö. Som vanligt? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se